Forskning vid HVC

Hugo Valentin Centrum är utpräglat tvärvetenskaplig till karaktären och förenar forskare inom hela det humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Forskningen bedrivs i en utpräglad tvärvetenskaplig miljö och kan grovt delas in i forskningsfälten Förintelse- och folkmordsstudier, respektive forskning kring minoriteter och etniska relationer.

När det gäller fältet Förintelse- och folkmordsstudier har forskningen stort fokus på våldets sociala och socialpsykologiska dynamik, transitionell rättvisa, geostatistisk analys (GIS) och minneskultur i relation till Förintelsen och andra utbrott av massvåld.

Pågående forskningsprojekt

Sammanflätade Historier: Det Brittiska Imperiet, Förintelsen och Förövandet av Extremt Våld

Projektledare: Michelle Gordon
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Förintelsen, Brittiska imperiet, Kunskap om Förisntelsen, rasism och antisemitism, rasbaserat våld.
Projektstart: Mars 2024

Stockholmsdeklarationen från år 2000 satte offren för Förintelsen och andra folkmord i centrum för Europas gemensamma minne, som ett bålverk mot rasism, intolerans och förföljelse. Detta minne är särskilt relevant för Storbritannien eftersom det är direkt relaterat till det brittiska imperiet och dess historia av kolonialt våld, och kopplingar mellan imperiets landområden och Förintelsen. Dessa kopplingar tenderar dock att ignoreras. Enligt Storbritanniens nationella narrativ var landet en befriare från förföljelse, det utkämpade det ”goda kriget” under det andra världskriget, och besegrade Nazityskland genom att ”stå ensamma”. Istället för att anta ett sådant narrativ så utgår detta projekt ifrån att brittisk historia, snarare än att stå i kontrast till nazisternas folkmord, bidrar med en viktig historisk kontext till det fascistiska våldet i Europa och kommer därmed att analysera hur det brittiska imperiet och Förintelsen sammanlänkades på ett flertal olika sätt.

Detta treåriga projekt analyserar kopplingar mellan det brittiska imperiet och Förintelsen, I relation till en kontext av rasbaserat våld och en kolonial världsbild. Projektets centrala fokus är de brittiska trupper som under och efter andra världskriget stred i koloniala kontexter där de begick eller hade begått extremt våld mot antikolonialt motstånd. Centralt är även att fastställa vad dessa brittiska soldater visste om Förintelsen under andra världskriget och hur de diskuterade, spred och bearbetade denna information, i synnerhet i relation till koloniala världsbilder. Genom ett teoretiskt ramverk hämtat från studier av mass-våld och transimperial historia, undersöker projektet hur dessa trupper förstod och rationaliserade detta våld. Brittiska trupper stred inte bara mot Nazityskland, utan även i koloniala kontexter, och många kom att delta i kolonial krigföring i efterkrigstiden. Detta projekt undersöker hur dessa trupper, som gick från världskrig till koloniala strider, förstod och rationaliserade sin roll i extrem våldsanvändning, samt om och hur de reflekterade över våldet i relation till nazisternas folkmord, sina erfarenheter i kriget, de efterföljande rättegångarna, och retorik rörande mänskliga rättigheter. Dessa händelser analyseras inom ett teoretiskt ramverk som studerar dessa män i en kontinuitet, snarare än att se deras deltagande i andra världskriget separat från deras imperiella karriärer. Projektet syftar till att bidra med en mer nyanserad förståelse av den historiska kontexten kring Förintelsen och rasism, såväl som ny kunskap om kopplingarna mellan det brittiska imperiet, dess inblandning in andra världskriget och Förintelsen.

Att navigera genom komplexitet: Generationell överföring av folkmordsminnen i kontexten av auktoritärism

Projektledare: Savina Sirik
Finansiär: HVC (Postdok-projekt)
Forskningsfokus: Intergenerationellt minne, folkmord
Projektstart: 1 september 2023

Efter Röda Khmerernas välde (1975-1979) ökade Kambodjas unga befolkning drastiskt. Dessa ungdomar ärvde ett splittrat samhälle som delar in överlevande i kategorierna "offer" och "förövare". Trots att de har vuxit upp i en tid av relativ fred och stabilitet, lever kambodjanska ungdomar under en allt mer repressiv regim som använder minnet av folkmordet för att legitimera sitt auktoritära styre. Oppositioner har upplösts, oberoende medier tvingats stänga ned, och aktivister har fängslats. Detta tystandet av kritiska röster har, tillsammans med motstridiga berättelser om offer och förövare, skapat en miljö i vilken det är svårt för ungdomar att göra folkmordet begripligt; i synnerhet de från förövares familjer.

Detta forskningsprojekt syftar till att främja vår förståelse av generationsövergripande minnen av folkmord bland yngre generationer av förövares familjer i en kontext av auktoritarianism. Projektet undersöker hur minnen från Röda Khmerernas styre överförs till andra och tredje generationer i förövares familjer och hur ungdomar måste navigera sig fram genom motstridiga och invecklade berättelser om folkmordet. Data kommer att samlas in genom djupintervjuer med medlemmar av yngre generationer av före detta Röda Khmerer och före detta Röda Khmerer själva i ett flertal samhällen i Kambodja.

Japan och efterkrigsminnet: politiker, partier och allmänheten

Projektledare: Ivo Plsek
Finansiär: Hugo Valentin-centrum
Forskningsfokus: Japansk politik, Komparativa minnesstudier, Interstatlig försoning: East Asia - Europe
Projektstart: 1 september 2023

Nästan åttio år har passerat sedan andra världskrigets slut, men olösta minnen fortsätter att förfölja Japan och Ostasien. Vad är ursprunget till detta problem och vilka faktorer har komplicerat försoningsprocessen efter kriget i regionen?

Detta projekt, även om det är komparativt till sin natur, fokuserar på huvudaktören i denna berättelse: Japan, och dess hantering av tidigare arv efter 1945. Jag studerar två nivåer av japanskt minne: officiellt och kollektivt. I den första delen undersöker jag hur japanska politiska eliter närmade sig minnet och försoning mellan stater under den tidiga efterkrigstiden (1945 till slutet av 1970-talet). Jag är särskilt intresserad av den roll som arv från förkrigstiden spelade i beslutsfattandet efter 1945. Jag hävdar att biografiskt vägberoende påverkade beslutsprocessen avsevärt och kontrasterar situationen med efterkrigstidens Tyskland där jag observerar liknande mekaninsmer förekom. I den andra delen undersöker jag det offentliga minnet på en samhällelig nivå. Jag studerar hur japanerna mindes och bearbetade sina upplevelser av andra världskriget genom filmproduktion. Jag analyserar 150 krigsfilmer för att identifiera huvudteman och tillvägagångssätt, som fortsätter att skapa en förståelse av det japanska samhället historia idag. Båda projekten bygger på studier av primärkällor och utforskar teman som ännu inte har täckts tillräckligt i litteraturen. Det slutliga målet är att bidra med nya empiriska insikter i konstruktionen av japanskt minne och dynamiken i regionens minnespolitik.

Improvisation och hopp inför assimileringe: Mongoliska identiteter i ett föränderligt Kina

Projektledare: Gegentuul Bai
Finansiär: Riksbankens Jubileumsfond
Forskningsfokus: Minoritetsstudier
Projektstart: Januari 1, 2023

Kinas ideologiska omvandling från en multietnisk nation till en enad kinesisk stat som i huvudsak består av ett folk som talar ett språk (mandarinkinesiska), har lett till en betydande förändring av etnisk politik under de senaste åren. Införandet av assimilationistisk etnisk politik över gränsregioner har kommit att utgöra ett allvarligt hot mot bevarandet av minoritetsspråk, kulturer och identiteter, inklusive mongolernas språk i Inre Mongoliet – en etnisk minoritetsregion i norra Kina. Mot denna bakgrund undersöker detta projekt de mongoliska språkliga och kulturella aktiviteter som anordnas av mongoliska intelligentsiagrupper, såsom mongoliska taltävlingar, onlineaktiviteter för diktrecitation, veckovisa diskussioner på mongoliska bokklubbar, och kulturella fördjupningsresor i pastorala regioner. Studien bygger på traditionella etnografiska metoder och digital etnografi för att belysa konstruktionen och utförandet av mongoliska etnolinguistiska och kulturella identiteter. Den syftar också till att förstå hur minoritetsintellektuella förhandlar om de bredare nationella diskurserna och politiken. Projektet bidrar således till vår förståelse av inhemsk kunskapsproduktionsprocess och identitetsprestanda i samband med kinesisk nationsbyggande såväl som de skiftande relationerna mellan stat-minoritet, och centrum-periferi. Dessutom för den samman sociolingvistiska och språkliga antropologiska vetenskaper i ett fruktbart samtal med kinesiska minoritetsstudier.

Att bevittna förintelsen: Spanien och Portugal under andra världskriget

Projektledare: Santiago López Rodríguez
Finansiär: Riksbankens Jubileumsfond
Forskningsfokus: Förintelsestudier, judiska flyktingar
Projektstart: 1 januari 2023

Inom forskningen om Förintelsen har det, under de senaste två decennierna, publicerats nya studier om länder som inte var direkt involverade i folkmordet men som spelade en viktig roll i periferin. Under andra världskriget blev den iberiska halvön en av de främsta flyktvägarna ut ur Europa. Trots detta har relationen mellan diktaturerna i detta område och Förintelsen inte uppmärksammats. Detta projekt analyserar de förändringar i flyktingpolitiken som Spanien och Portugal genomförde under kriget och ger därmed nya insikter om humanitära organisationers arbete i de två länderna.

Genom en komparativ studie av Portugal och Spanien kommer detta projekt att bredda förståelsen av hur internationella relationer påverkade dessa länders roller som åskådare, befriare och möjliggörare av Förintelsen. Samtidigt kommer det ge nya perspektiv på neutrala staters agerande inom ramen för andra världskriget. För att uppnå detta mål kommer denna komparativa studie analysera dokument från politiska och diplomatiska företrädare som utfärdade order och visum och memoarer och vittnesmål från de flyktingar som tvingades att ge sig ut på en strapatsrik resa genom Pyrenéerna.

Den nya minnespolitiken i Polen

Projektledare: Tadek Markiewicz
Financiär: HVC
Forskningsfokus: Politik och internationell säkerhet
Projektstart: Augusti 2022

Kärnan i detta projekt är uppkomsten av en ny minnespolitik i Polen. Studien undersöker hur och varför Polen antar nya minnespolicyer. För att vidare förstå sammanhangets roll och meningen bakom statens minnespolitik, kommer den att undersöka hur politiska eliter förstår den roll som Polens minnespolitik spelar i statlig politik. Studien kommer att baseras på semistrukturerade djupintervjuer med polska statstjänstemän samt fältobservationer av polsk minnespolitik.

Den systematiska empiriska studien av praxis och motiv bakom Polens framväxande minnespolitik kommer att identifiera processer bortom statens interna politik. Idag befinner sig EU:s väst- och östeuropeiska medlemsländer i allt djupare konflikter om rättsstatsprincipen och unionens framtida form. Minnespolitik spelar en nyckelroll i denna kamp. Medan länder i "väst” alltmer institutionaliserar minnet av Förintelsen, vill ”öst” främja minnet av kommunistiska regimers brott. Att analysera hur Polen använder minnet hemma och utomlands kommer att göra det möjligt för oss att bättre förstå motiven bakom den nya revisionistiska politiken i Östeuropa.

"Gud ser allt detta och är stum för oss". En jämförande studie av religiös rationalisering i utövandet av Förintelsen och folkmordet i Rwanda

Projektledare: Olov Simonsson
Financiär: HVC (Postdoc-project)
Forskningsfokus: Religion and genocide
Projektstart: 17 August 2022

Detta projekt undersöker hur kristna förövare rationaliserade sitt deltagande i folkmord i direkt relation till sina religiösa tro. Med fokus på Förintelsen (1939—45) och folkmordet i Rwanda (1994), undersöker detta projekt hur kristna förövare förenade sin tro med de folkmordshandlingar de begick. Medan förövarstudier är ett växande forskningsområde, saknas det ännu studier om religionens roll i samband med folkmord. Projektet kommer genomföra en komparativ kontextuell analys av religiöst påverkat språk bland förövare under båda folkmorden, genom domstolsutskrifter, brev och dagböcker. Det centrala syftet är att urskilja om den personliga religiösa övertygelsen hos förövarna av folkmordet tjänade som en hjälp eller ett hinder vid massmorden, och om deras religiösa övertygelse ändrades, av dem själva eller andra, för att motivera morden.

Hittills har studier av religion vid folkmord fokuserat på kyrkornas roll, kyrkliga företrädare och eliters religiositet, medan de som faktiskt utförde morden har förbisetts. Detta projekt kommer att främja vår förståelse av rollen och betydelsen av religion och tro som bidragande faktorer i folkmord och massvåld. Projektet kommer således behandla grundläggande frågor om mänsklighetens natur och hur det kommer sig att "vanliga" troende människor finner sig villiga att begå folkmordsvåld.

Svenska och svensk-judiska reaktioner på italiensk fascism och tysk nazism under mellankrigstiden och andra världskriget

Projektledare: Olof Bortz
Finansiär: Wenner-Gren Stiftelse
Forskningsfokus: Antifascism, Judisk historia, responser på nazismen
Projektstart: 1 januari 2022

Den mesta forskning om svensk och svensk-judisk historia i relation till totalitära regimer under 1900-talet har fokuserat på nazismen, svensk-tyska relation och Förintelsen. Detta är förståeligt med tanke på den direkta kopplingen mellan politiska händelser i Tyskland, andra världskrigets utbrott och folkmordet på judar. Samtidigt har historiker överlag lämnat den större politiska kontext som den tyska nazismen var del av därhän. Detta projekt utforskar svenska och svensk-judiska reaktioner på olika former av fascism, däribland nazismen, med början i det svenska mötet med den italienska fascistiska regimen som bildades 1922. Hur svarade svenska och svensk-judiska intellektuella på den italienska fascismens födelse? Hur förändrades deras förståelse av denna nya ideologi under 1930-talet när fascismen spreds till andra europeiska länder och i och med andra världskrigets utbrott? Genom att placera svenska judars reaktioner inom ett större samtida politiskt sammanhang bidrar projektet till svensk och europeisk politisk och intellektuell historia, svensk-judisk historia och antifascismens historia.

Den europeiska krigföringens "civiliserade" natur? Brittiska och Tyska Våldspraktiker i Kolonial- och Intra-europeiska krig

Projektledare: Michelle Gordon
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Extremt våld i kolonial- och intra-europeisk krigföring
Projektstart: Augusti 2020

Historiker har traditionellt delat in 1800-talets krigföring i två separata kategorier: "civiliserat"/europeiskt och "ociviliserat"/"kolonialt" och har hittills försummat att utforska kopplingarna mellan de två. Under de senaste åren har folkmordsforskare återupptäckt Hannah Arendts "bumerangtes", men hennes tes konceptualiserar kolonialismens upplevda "hemkomst" alltför strikt med folkmordets tillkomst på europeisk mark. Detta projekt åtgärdar dessa brister genom att placera intraeuropeiska och koloniala konflikter inom en komparativ ram.

Detta projekt omvärderar de europeiska truppernas roll i att begå extremt våld i intraeuropeiska och koloniala konflikter under 1800-talet. Fokus ligger på Storbritannien och Tyskland och empiriska analyser görs av förstahandsskildringar av brittiska och tyska soldater och perspektiven för dem som deltog i grymheter i båda sammanhangen, med hjälp av den senaste forskningen om förövare. Kunskap överfördes mellan metropolen och periferin; emellertid gick denna "trafik" åt båda hållen och våldsamma metoder "lärdes" och tillämpades i båda miljöerna samtidigt, i olika grad, redan innan folkmordhandlingar begicks på europeisk mark under 1900-talet. Den här studien kommer att fokusera på den roll som uppfattningar om ens motståndare spelade för att rättfärdiga extremt våld, och ta upp begreppen "ras", "underlägsenhet" och "illegitimitet". Den kommer att bestå av tre fallstudier av krigets "totalisering": det fransk-preussiska kriget, Krimkriget och Boxerupproret i Kina.

De oönskade medborgarna: Förintelsen och ”ariseringen” av judisk egendom I Rumänien och Oberoende staten Kroatien (NDH), 1940–1945

Projektledare: Goran Miljan
Medverkande i projektet: Anders Blomqvist
Finansiering: Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond
Forskningsinriktning: Förintelsens historia
Projektstart: Den 1 juli 2019

Den tvångsmässiga överföringen av judisk egendom till ”arier" (arisering) var en avgörande aspekt i exkluderingen av judarna från de europeiska samhällena före och under Förintelsen. Samma process förekom i stater som samarbetade med axelmakterna, såsom Rumänien och Oberoende staten Kroatien (NDH). Som aktiva deltagare i Förintelsen medverkade regimerna i det storskaliga berövandet av judiska tillgångar i syfte att omdana samhällena och de föreställda maktstrukturerna genom att föra över tjänster, företag och fast egendom till den ”dominerande” etniska gruppen.

Projektet undersöker ariseringen i Rumänien och Oberoende staten Kroatien under Andra världskriget på både policy- och handlingsnivå. Genom ett fokus på antisemitism, lagstiftning, byråkrati, implementering av policy, samt på såväl judarnas som icke-judiska personers reaktion på åtgärderna undersöks de ideologiska, politiska och juridiska faktorer som formade ariseringen i de tre urbana centra med stora judiska populationer: Bukarest, Iasi och Czernovitz i Rumänien samt Zagreb, Osijek och Varaždin i NDH. Genom att visa hur ariseringen av minoriteters tillgångar användes i stats- och nationsbildningsprocesserna under andra världskriget, kommer projektet att bidra med ett komparativt perspektiv på ariseringen i de två staterna. Det komparativa perspektivet kommer att komplettera tidigare forskning om dynamiken och de ömsesidiga relationerna mellan fascism, Förintelsen och nationalisering av egendom i centrala och sydöstra Europa. Med hjälp av nytt arkivmaterial, komparativ metod och den senaste forskningen om fascism och arisering, kommer projektet inte bara att behandla de strategier som användes för att förvärva judisk egendom, utan syftar även till att studera såväl judars som icke-judars reaktion.

Parallella narrativ, konfliktfylld historia: historiebruk om andra världskriget på Västra Balkan, 1989–2018

Projektledare: Tomislav Dulić
Finansiering: Vetenskapsrådet
Andra deltagare från HVC: Goran Miljan, Roland Kostić
Forskningsfokus: Minneskultur i jämförande folkmordsstudier
Projektstart: Januari 2019

De senaste årens politiska utveckling har utmanat bilden av EU som en union av stater som universella demokratiska värderingar sprungna ur en historia av totalitarism, politiskt förtryck och folkmord. Detta är särskilt tydligt på västra Balkan, där intensiva kontroverser om andra världskriget och dess efterdyningar har påverkat såväl sociala som etniska och diplomatiska relationer.

Projektet syftar till att analysera minneskulturen kring fascism, kollaboration och kommunism i samband med andra världskriget t i Serbien, Kroatien och Bosnien och Hercegovina under perioden 1989–2018. Genom att kombinera innehållsanalyser av akademisk kunskapsproduktion, media diskurser, skolböcker och läroplaner med semi-strukturerade intervjuer med lärare och sociala nätverksanalyser, kommer projektet att bryta ny mark i forskningen om historiebruk och minneskultur. Studien kommer även att resultera i upprättandet av en kunskapsbas och nya metodologiska verktyg, som kan användas för att bättre förstå och hantera spänningarna mellan européer med ibland motstridiga erfarenheter av och uppfattningar om det förflutna.

Sverige och Judarna efter Förinteslen: hjälp och rehabilitering av judiska överlevare i Sverige, 1945–1960

Projektledare: Pontus Rudberg
Finansiär: Hugo Valentin-centrum
Forskningsfokus: Minoritetsstudier/Förintelsens historia
Projektstart: Juli 2017

År 1945 och 1946 registrerades sammanlagt omkring 11,500 personer i Sverige som judar som befriats från Nazityskland. Av dessa var c:a 3,700 icke-skandinaviska judar som anlänt genom Röda kors-aktionen under våren och sommaren 1945, medan omkring 6 900 kom med UNRRA transporterna samma år och året därpå. Ytterligare 1 200 judar anlände 1947. Inledningsvis kategoriserades de judiska överlevarna som repatriander och transmigranter och förväntades återvända till sina hemländer eller emigrera vidare så snart tillfälle uppstod. Av dessa var antalet som kom att stanna i Sverige ungefär samma som antalet svenska judar, omkring 7,000.

Syftet med projektet är att bidra med ny kunskap om staters och organisationers policys och agerande I förhållande till storskaligt mottagande och hjälpverksamhet för flyktingar och offer för krig och andra katastrofer, i detta fall den så kallade She'erit Hapletah, den överlevande spillran av den europeiska judenheten efter Förintelsen. Huvudföremål för studien är de statliga organ och frivilligorganisationer, svenska och utländska, som utövade hjälpverksamhet för gruppen i Sverige. Trots att hjälpen ofta finansierades av den svenska staten och utländska organisationer var det I hög grad svenska, både judiska och icke-judiska, lokala hjälpkommittéer som kom att utföra hjälparbetet i praktiken. Undersökningen består i huvudsak av en analys av arkivhandlingar från dessa statliga organ och hjälpkommittéer och de utländska organisationer med vilka de samarbetade.

Toppstyrning eller gräsrotsinitativ? En studie av olika rättvise- och försoningsprocessers förmåga att skapa säkerhet i krigsdrabbade samhällen

Projektledare: Roland Kostić
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Minoriteter och etniska relationer
Projektstart: januari 2017

Nyare forskning rörande övergångsrättvisa har alltmer uppmärksammat frågan om huruvida strategier "uppifrån" eller "nerifrån" är mest lämpade att åstadkommma försoning i kölvattnet av massiva förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna. Även om dessa processer i allmänhet betraktas som nödvändiga för att hantera tidigare övergrepp, är det fortfarande oklart hur deltagande i de olika typerna av processer påverkar uppfattningar på om säkerhet och socioekonomisk samarbete i olika lokala kontexter.

Projektet syftar till en jämförelse mellan tre olika kontexter i vilka man tillämpade olika strategier för att åstadkomma rättvisa och försoning: Sierra Leone, Bosnien och Hercegovina, samt Moçambique. I de två första tillämpade man officiellt sanktionerade strategier "uppifrån", medan man i den senare förlitade sig på lokalt baserade gräsrotsprocesser för att göra upp med ett våldsamt förflutet. Undersökningen baseras på data insamlade genom djupintevjuer och diskussioner i fokusgrupper bestående av offer och förövare. Projektet kommer att bidra till svenska utvecklingsmål genom att a) minska fattigdom genom att öka förståelsen för hur samhälleligt förtroende och socialt kapital kan ökas och därmed bana väg för ekonomisk utveckling, 2) hantera förtryck och brott mot de mänskliga rättiheterna genom att öka förståelsen för hur man bäst kan stoppa cyklerna av våld med hjälp av försoning, samt 3) öka kvinnors makt genoma att undersöka hur deras erfarenheter och behov bäst kan mötas efter konflikter.

De levande döda: jugoslaviska lägerfångar och tvångsarbetare i Norge, 1942-45

Projektledare: Tomislav Dulić
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Massvåldets mikroprocesser
Projektstart: januari 2012

Under andra världskriget deporterades närmare 4,300 jugoslaver till Norge för att bygga upp den norska delen av Adolf Hitlers "Atlantvall". Över sextio procent fick aldrig återse sina hembyar på Balkan, utan föll offer för köld, hunger och sjukdomar, eller dödades av sina tyska och norska vakter. Andra fick uppleva godheten hos de många norska civilister som bodde i närheten av lägren och hjälpte dem överleva från en dag till en annan. Ytterligare ett nittiotal lyckades fly till friheten i Sverige.

De jugoslaviska krigsfångarnas resa från Balkan till Skandinavien ligger till grund för projektet, som syftar till att med avstamp i socialpsykologisk teoribildning kartlägga det våld som drabbade fångarna från tillfångatagandet i före detta Jugoslavien till vistelsen i Norge. Analysen bygger på ex-jugoslaviskt, norskt, tyskt och svenskt källmaterial från arkiv i Oslo, Stockholm, Belgrad och Ludwigsburg, inklusive förundersökningsmaterial från krigförbrytarprocesser. Den statistiska analysen baseras på en stor databas över krigsoffer i Belgrad. Detta, i kombination med ett tvärvetenskapligt angreppssätt, kommer förhoppningsvis att resultera i fördjupade kunskaper om våldets dynamik i lägren.

Tidigare forskningsprojekt

Prevention av förbrytelser genom försoning

Projektledare: Kate Lonergan
Finansiering: HVC och Inst. för freds- och konfliktforskning (doktorandprojekt)
Forskningsinriktning: transitionell rättvisa
Projektstart: januari 2017

Grymheter, däribland folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och etnisk rensning, är mer sannolikt att uppstå på platser som har drabbats av liknande våld i det förflutna. De forskningsinitiativ som företas efter utbrott av massvåld syftar till att transformera kulturella identiteter på ett sådant sätt att det skapar förutsättningar för varaktig och positiv fred. Initiativen marknadsförs följaktligen ofta som ett verktyg för att förhindra en upprepning av våld och grymheteter, samt stoppa den eskalerande våldsspiralen i ett tidigt skede. Det finns emellertid inte tillräckligt med empirisk forskning för att förstå sambandet mellan försoning och prevention av illdåd.

Projektet syftar till att mäta effekten av individbaserade försoningsåtgärder på risken för deltagande i förbrytelser. Genom att mäta effekten av ett program för transitionell rättvisa och försoning på ett antal riskfaktorer för upprepning av illdåd, kommer studien att bidra med nya empiriska data för prövning av tidigare antaganden. Förutom att testa teoretiska påståenden om sambanden mellan försoning och förebyggande av massvåld, syftar projektet till att utveckla indikatorer för såväl risk som försoningseffekter. Indikatorerna kommer att baseras på kvalitativa data insamlade genom fältstudier.

Bara de bästa och mest begåvade: “Intelligens”, “ras” och utbildningspolicy i efterkrigstidens USA

Projektledare: Jim Porter
Finansiering: Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond
Forskningsfokus: Minoritetsstudier, Historier om utbildning och vetenskaplig rasism
Projektstart: Juli 1, 2019

Projektet undersöker hur en vetenskaplig förståelse av ”intelligens” (som kognitiv ”förmåga) överfördes och infogades, från mellankrigstiden till efterkrigstiden, och hur intelligenstester implementerades systematiskt som en del av federal utbildningspolicy i USA genom 1958 års National Defense Education Act. Medan tidigare forskning har sett det ökade bruket av tester till Kalla kriget-politiken i samband med 1957 års Sputnik-kris, vill detta projekt utforska vilken roll Högsta domstolsdomen i målet Brown v. Board 1954 om rasintegration i amerikanska skolor spelade i detta sammanhang.

Initial forskning visar att det fanns flera likartade strategier för att återskapa hereditära teorier om IQ i efterkrigskontexten. Genom att använda arkivhandlingar i kombination med diskursanalys och nätverksanalys ämnar projektet utforska ett antal av dessa strategier som särskilda utvecklingslinjer i analysen. Då projektet spårar kontinuiteter mellan mellankrigstidens rasvetenskap och eugenik och efterkrigstidens push för selektiv utbildning för ”akademiskt begåvade” individer, kommer det att kunna bidra med ny kunskap om den historiska utvecklingen av ”ras”, rasism och den neo-hereditäriska individualism som verkar ha haft ett uppsving på 1950-talet. Projektet utforskar också hur eugenik och hereditära ideologier infogades och översattes från en politik som syftade till ”reproduktiv kontroll” till ”utbildningssatsning”. Forskningsprojektet hoppas kunna bidra med ny kunskap om den snabba ökningen av standardiserade tester både internationellt och i USA på 1900- och 2000-talen.

Unga meänkielitalare i Stockholm: Språklig repertoar, språkpraktiker och identitet

Projektledare: Constanze Ackermann-Boström
Finansiering: Hugo Valentin-centrum (postdok-projekt)
Forskningsfokus: Nationella minoriteter och språklig revitalisering
Projektstart: oktober 2019

Meänkieli är ett av de fem officiella nationella minoritetsspråken i Sverige vilka erkändes som nationella minoritetsspråk år 2000. I detta samband skedde ett paradigmskifte i den svenska minoritetspolitiken. De nationella minoriteternas språk och kulturer betraktades nu också från politiskt håll som en del av det svenska kulturarvet som skulle skyddas och främjas i det svenska samhället.

Även om den nationella minoritetsspråkspolitiken har lett till stärkta rättigheter för minoritetsspråkstalare är situationen är situationen för Meänkieli ändå hotad. Detta beror framför allt på en långvarig assimilationsperiod från slutet av 1800-talet ("försvenskningspolitik") och intern migration från det traditionella språkområdet i norra Sverige till andra delar av Sverige. Forskningsprojektet fokuserar på unga meänkielitalare i Stockholm som således inte lever i det tornedalska kärnområdet i norra Sverige, utan i en urban storstadsmiljö som präglas av språklig, social, demografisk och kulturell mångfald som ofta beskrivs som superdiversitet. Med hjälp av en multi-modal forskningsansats (semi-strukturerade intervjuer samt språkporträtt) vill projektet svara på frågor som hur unga Meänkielitalare i Stockholm återerövrar sitt arvspråk samt hur deras språkliga praktiker och språkideologier påverkar språklig revitalisering och identitetskonstruktioner.

Anomala arier? Västerländska rasbiologer och Ainufolket som en “förlorad vit ras”, 1868-1941

Projektledare: John Hennessey
Finansiär: Hugo Valentin-centrum
Forskningsfokus: Minoritetsstudier, rasbiologi
Projektstart: Januari 2019

Under 1800-talets andra hälft blev europeiska och amerikanska forskare alltmer intresserade av Ainufolket, ett ursprungsfolk från regionen som gränsar till Ochotska havet i nordöstra Asien. Detta var en folkstam som inte stämde in i den etablerade västerländska förståelsen av ras. Rasbiologerna var övertygade om att Ainufolket var ”arier” eller ”kaukasier”, men de trodde även att de var ”primitiva” jägare-samlare som tvingats flytta från sin mark på grund av kolonialism utförd av "mongloiska" japaner. Ainufolkets roll i produktionen av en rasifierad japansk nationalidentitet har utforskats i detalj, men möjligheten att dessa ”förlorade arier” även kan ha påverkat västerländsk kunskapsproduktion saknas nästan helt i befintlig forskning.

Projektet använder antropologiska, arkeologiska och rasbiologiska studier på Ainufolket som en fallstudie för att bättre förstå hur vetenskaplig kunskap producerades inom rasbiologi under perioden 1868-1941. Med politisk diskursteori, vetenskapsfilosofi och postkoloniala studier som utgångspunkt kartlägger detta projekt den vetenskapliga debatten om Ainufolket i Europa och USA för att bättre förstå rasdiskurser som ”vithet” som stödde rasbiologi under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Ainufolkets långa historia av diskriminering har dessutom blivit speciellt aktuellt i år när japanska staten förbereder ny lagstiftning för hantering av Ainufrågor, vilket har väckt stark kritik bland vissa akademiker och aktivister.

”I Wintras kom pappa och mamma efter mig och skulle fara hem men ej ännu varit hem”. Subalterna perspektiv på romanifolk i Sverige cirka 1780-1840

Projektledare: Theresa Johnsson
Finansiär: Hugo Valentin-centrum
Forskningsfokus: Minoritetsstudier, Romani Studies
Projektstart: Augusti 2018

Det är allmänkunskap att viljan att kontrollera så kallade ”zigenare”, och då inte minst deras rörlighet, satt mängder av avtryck i västeuropeisk lagstiftning från medeltiden och framåt. Samtidigt som det inte saknas karakteriseringar av t ex förd faktisk statlig politik, är emellertid socialhistoriska, empiriska studier inkluderande romanifolk som aktörer före det sena 1800-talet väldigt få. I det här projektet länkas subaltern historieskrivning samman med arkiv och källor i syfte att spåra och studera romanifolks vardagsliv i Sverige cirka 1780-1840. Ljuset riktas mot den i Sverige idag äldsta romaniminoritets – de resandes - historia. Utifrån biografisk, mikrohistorisk metodologi ställs kritiska frågor om framväxten av den moderna nationalstaten, minoriteters handlingsutrymme, arkivens natur och de metodologiska implikationerna av att skriva historia om grupper som lämnat få egodokument efter sig.

Projektets empiriska fokus ligger främst på tre områden vilka alla är eller kan vara avgörande för en människas välfärd: att lagligt kunna röra sig i rummet, att ha möjlighet till bosättning och laglig tillhörighet samt möjligheter till försörjning. Utifrån en mängd källor, kombinerande kvalitativa och kvantitativa data, konstrueras utifrån de sporadiska ögonblicksbilder som finns kvar av dem i arkiven, minibiografier om tre kvinnor vars liv används som nav för att utforska romanifolks positioner, erfarenheter och livsvillkor i Sverige liksom framväxten av den moderna nationalstaten. Den övergripande målsättningen är dels att problematisera olika former av historiska och historiografiska tystnader, dels att bredda och fördjupa förståelsen av romanifolkens långa historia i de nordiska länderna.

Den europeiska krigföringens "civiliserade" natur?

Projektledare: Michelle Gordon
Finansiering: Hugo Valentin-centrum (postdok-projekt)
Forskningsfokus: Europeiskt extremt våld och kolonial krigföring
Projektstart: augusti 2018

Det är allmänt accepterat att artonhundratalets krigföring grundades på en uppdelning mellan "civiliserad" (dvs. europeisk) krigföring och en annan, "ocivilicerad" krigföring mot urprungsbefolkningar och andra "vildar" i olika kolonier. Det har föranlett en tudelning i forskningen om kolonialt våld, och förhållandet mellan delarna har hittills inte undersökts. Artonhundratalets inomeuropeiska och koloniala våld ägde rum i samband med nationsbildningsprocesser, industrialisering och framväxten av det "totala kriget". Samtidigt fastställdes internationella normer - i ett europeiskt sammanhang åtminstone - för att standardisera och "humanisera" krigföringen, även om den internationella rätten inte erbjöd civila skydd. Båda typerna av krigsföring kunde vara extremt brutala och våldshandlingarna hade en förödande effekt på lokala civilpopulationer.

Projektet syftar till att ompröva den roll som europeiska militära enheter hade i förövandet av extremt våld och grymheter i artonhundratalets europeiska och koloniala konflikter. Forskningen kommer bland annat att undersöka "kunskapsöverföringen" mellan centrum och periferi, med tonvikt på hur europeiska stater lärde sig använda nya våldsmetoder såväl inom de egna länder som i kolonierna. Arkivmaterial kommer att analyseras för att visa hur européer - och militärer i synnerhet - anammade ett jämförande perspektiv när de valde taktik både i och utanför Europa. Projektet kommer även att undersöka hur föreställningar om fienden ledde till en radikalisering i våldsutövandet, där begrepp såsom "ras" och "illegitimitet" spelade en viktig roll. Genom att undersöka hur olika metoder och mentaliteter för extremt våld förmedlades inom imperier såväl som utanför deras gränser kommer projektet att bidra till en mer nyanserad förståelse av hur europeiska koloniala praktiker "återvände hem" i form av nittonhundratalets europeiska "genocidala" våld.

Kurirernas roll i spridandet av information om massmord och skapandet av judiska motståndsrörelser under andra världskriget

Projectledare: Sylwia Szymańska-Smolkin
Finansiär: Hugo Valentin-centrum
Forskningsfokus: Förintelsens historia
Projektstart: August 2018

Trots att judarna befann sig i getton i det ockuperade Polen (Generalguvernementet), lyckades inte tyskarna helt avskärma dem från omvärlden. Getton isolerades från varandra och att lämna dem var endast möjligt undantagsvis; ghettoinvånarna höll dock kontakt med den "ariska" sidan och med andra getton. Underjordiska organisationer och politiska partier i olika getton arbetade självständigt, men försökte även etablera kontakter med organisationer i andra getton. Informationsbytets framgång berodde i stor utsträckning på de kurirer som färdades mellan getton i Generalguvernementet och områden som ockuperades av tyskarna 1941.

Projektet syftar till att undersöka kurirernas arbete och roll i att upprätta kontakt mellan olika grupper för att därigenom analysera hur informationen om massmorden i öst spreds och mottogs. Till de specifika uppgifterna hör att analysera hur informationsutbytet bidrog till att öka medvetenheten om de tyska planerna på att mörda judar, vilket kommer att öka kunskapen om hur informationen om massmord i Vilnius påverkade politiska organisationer i Białystok och Warszawas getton. Projektet kommer därmed att bidra till diskussionen om det judiska motståndet och visa hur både kvinnliga och manliga kurirer bidrog till att skapa motståndsrörelser i olika getton. Hur togs de emot i de samhällen som de nådde? Var uppmaningarna att organisera väpnat motstånd baserat på principer som den judiska motståndsorganisationen FPO (Fareynikte Partizaner Organizatsye) förstod och följde? De tre getton som kommer att undersökas mer ingående låg i varsin separat tysk förvaltningszon: Vilnius (Reichskommissariat Ostland), Warszawa (General Government) och Białystok (Bezirk Bialystok).

Rasism och “neo-hereditär” individualism: Diskursiva transformationer och minoritetsformering i det offentliga skolsystemet i efterkrigstidens USA

Projektledare: Jim Porter
Finansiär: Hugo Valentin-centrum
Forskningsfokus: Minoritetsstudier
Projektstart: augusti 2017

I projektet undersöks hur diskurser om ärftlighet och dess betydelse för att förklara skillnader på individnivå strukturerade människors möjligheter till utbildning i efterkrigstidens USA. Specifikt undersöks hur en mer ”presentabel" vetenskap om ”intelligens” smögs in i undervisningspolitiken efter att USA:s högsta domstol (utslag i fallet Brown vs. Board, 1954) hade fattat beslut mot segregation på juridisk grund i offentligt drivna skolor.

Ett antal samhällsvetare hade under mellankrigstiden påvisat att intelligenstester var metodologiskt undermåliga och i själva verket utgjorde en fortsättning på nittonhundratalets raslära. Emellertid fann efterkrigstida förespråkare för tester och att gruppera människor utifrån ”förmåga” nya vägar för att rättfärdiga gamla praktiker. Projektet kommer att analysera den diskursiva anpassningen kring läran om ärftlighet under mellankrigstiden och efter andra världskriget, utforska kontinuiteter till den tidigare rasforskningen och eugeniken, samt undersöka kopplingen till 1950-talets försök att främja en selektiv utbildning till förmån för de “begåvade” och “akademiskt talangfulla”.

Vymysöriskans nya talare: Rekonstruktion av det lokala språket och den sociolingvistiska identiteten i Wilamowice, Polen

Projektledare: Robert Borges
Finansiering: Hugo Valentin-centrum (postdocprojekt)
Forskningsfokus: minoriteter och migration
Projektstart: juli 2017

Från omkring 1200-talet fram till slutet av andra världskriget användes det germanska språket vymysöriska i daglig kommunikation i staden Wilamowice, södra Polen. Efterkrigstidens repressiva politik förstörde emellertid den trans-generationella överföringen av vymysöriska och språket betraktas idag av UNESCO som nästan utdött. Under de senaste tio åren har emellertid insatser på gräsrotsnivån resulterat i en revitalisering, varigenom många unga språkbrukare börjat använda språket och fler förefaller vilja lära sig det.

Projektets huvudsyfte är att dokumentera de nya talarnas talskicklighet och attityder till språket, samt hur de faktiskt använder det. Med hjälp av insikter från socio-, experimentell och kontaktlingvistik kommer talarnas språkbruk att analyseras i syfte att besvara ett antal frågor. Hur påverkar faktorer som attityder, kollektiv identitet och trauma, färdighet och språkstruktur varandra? Hur introduceras språkliga innovationer och sprids i talargemenskapen? Projektet har även potential att bidra med djupare teoretiska kunskaper genom att sätta talarna i fokus för en empiriskt baserad studie, samt genom att bidra till ökade kunspaker om språklig revitalisering generellt.

Yizkor-böcker: En underutforskad del av Förintelsens minneskultur

Projektledare: Lior Becker
Finansiär: Hugo Valentin-centrum (doktorandprojekt)
Forskningsfokus: Förintelsens historia och minneskultur
Projektstart: januari 2017

Projektet rör en mestadels outforskad del av förintelsen minneskultur; Yizkor-böcker. Dessa verk började dyka upp redan under Förintelsen, men främst under årtiondena efteråt och nådde en topp på 1970-talet. Verken utgjorde ett spontant försök bland Förintelsens överlevare, främst i USA och Israel, att minnas och uppmärksamma den kulturellt och andligt rika värld som fanns i Europa innan det nazistiska folkmordet.

Författandet av Yizkor-böcker kan ses som positiv reaktion på det nazistiska försöket att inte bara fysiskt utrota judarna, men att också radera ut dem från det kollektiva minnet. De utgör emellertid inte enbart en minnesbild, säger att "vi var här", utan ger en levande inblick i det judiska samhällslivet före, under och efter Förintelsen. Omkring två tusen böcker har publicerats genom åren, mestadels på hebreiska, jiddisch och engelska. Projektet syftar till en första djupgående analys av dessa verk som historiska dokument, som litterära verk, och som en viktig del av Förintelsen och det judiska folkets minneskultur.

”Stå upp och gå!” Minoriteter och migranter i Svenska kyrkans sociala verksamheter, ca 1900-1940

Projektledare: Ida Ohlsson al Fakir
Finansiär: Hugo Valentin-centrum (postdoc-projekt)
Forskningsfokus: minoritetsstudier och migration
Projektstart: september 2016

Projektet undersöker Svenska kyrkans problematiseringar kring minoriteter och migranter samt vilka praktiker dessa problematiseringar resulterade i under 1900-talets inledande decennier. Kyrkan har under århundraden varit en viktig aktör i socialt arbete på lokal nivå. Från slutet av 1800-talet riktades en del av detta arbete mot migranter och minoriteter i eller på gränsen till nationalstaten.

I projektet undersöks vilka målgrupper som de olika, ofta diakonala eller missionerande, verksamheterna hade och på vilka sätt dessa skilde sig åt beroende på om målgruppen definierades som tillhörande eller främmande, värdig eller ovärdig. Avsikten är att skapa ny kunskap om relationen mellan Svenska kyrkan och rörliga grupper som romer och resande, men även andra grupper vars rörlighet formulerades som problem på lokal, nationell och internationell nivå. Detta är frågor där Svenska kyrkan idag har etablerat sig som en viktig aktör. Genom att bredda fokus, från avskilda (nationella) minoriteter till migranter, kommer studien att ge en djupare förståelse för tillhörighetsskapande processer och olika idéers och aktörers del däri.

Att bemöta interkulturella konflikter: fransk antirasism och judisk-muslimska relationer, 1948-20

Projektledare: Johannes Heuman
Finansiär: Vetenskapsrådet
Forskningsfokus: Minoriteter och etniska relationer
Projektstart: juni 2015

Projektet undersöker den franska antirasistiska rörelsens skiftande attityder till judar och muslimer i efterkrigstidens Frankrike. Efter andra världskriget växte de muslimska och judiska minoriteterna i Frankrike till att bli de största i Västeuropa, men relationen mellan dessa grupper har varit ansträngda. Grundandet av staten Israel med dess efterföljande konflikter och avkoloniseringen av Nordafrika under 1950- och 1960-talet har varit två politiska processer som på ett avgörande sätt påverkat relationen.

Syftet med projektet är att förstå i vilken utsträckning den franska antirasistiska rörelsen skapade utrymme för de judiska och muslimska minoriteternas skilda intressen och identitetstillhörigheter men också bidrog till polariseringen mellan grupperna genom offentliga manifestationer och ställningstaganden. Genom att undersöka hur tre centrala antirasistiska organisationer reagerade på diskriminering av judar och muslimer, eller någon av de konflikter som dessa grupper var inblandade i, kommer studien att ge en djupare förståelse för hur den antirasistiska rörelsen hanterade en växande identitetspolitisk aktivism och dess relaterade konflikter.