Indologi

Indologi betyder kunskap om Indien. Det nedärvda tankegods som är närvarande i den indiska kulturen av i går och i dag kan man få kunskaper om genom litteraturen på sanskrit. De äldsta texterna på sanskrit är de 3000–3500 år gamla Vedatexterna, välkända i västerlandet som några av vår indoeuropeiska språkfamiljs äldsta dokument (se Jämförande indoeuropeisk språkforskning).

Under den klassiska tiden i Indien, det vill säga århundradena kring Kristi födelse, utvecklades en omfattande religiös, filosofisk och vetenskaplig litteratur och en omfattande väl utvecklad konstdiktning som bygger på en gammal berättartradition.

Det fornindiska språket sanskrit är det traditionella uttrycksmedlet för hinduisk religion, på liknande sätt som latinet tidigare var kristendomens språk. Det finns också en rik buddhistisk litteratur på sanskrit. Fornindiska språk utvecklades genom medelindiska språkstadier till nyindiska språk (se Hindi). De medelindiska språken är uttrycksmedel för de indiska religionerna jainismen och den sydliga buddhismen. Det centrala kursinnehållet i ämnet indologi är sanskrit. I fortsättningskurserna ingår också studier av medelindiska språk.

Hindi

Hindi är det största språket i Sydasien och den indiska unionens officiella språk. Det talas av mer än 400 miljoner människor i norra och mellersta Indien, är andra (eller litterärt) språk i utbildningssystemet i nästan alla indiska icke-hindi-talande stater och dessutom "lingua franca", det vill säga hjälpspråk, i stora delar av Indien, och förstås också i stora folkgrupper i Nepal, Bangladesh, Bhutan och Pakistan. Dessutom talas det i många länder med en stor andel indiska invandrare som Trinidad, Surinam, Mauritius och Fiji. Hindi kan placeras på tredje plats bland världsspråken, efter kinesiskan och engelskan.

Hindi är nära besläktat med urdu som är officiellt språk i Pakistan och ett av Indiens 22 nationella språk. Urdu har många lånord från persiska och arabiska och skrivs i arabisk skrift. Språket har sin egentliga grund i den indiska språk- och kulturutvecklingen och är en av arvtagarna till sanskrit och de medelindiska språken. Alfabetet i hindi kallas devanagari och är detsamma som mest används för sanskrit.

Jämförande indoeuropeisk språkforskning

Den indoeuropeiska språkfamiljens äldsta dokument dateras till andra årtusendet f.Kr. Bland dem återfinns Vedatexterna på sanskrit. I de texterna finner man den kanske mest utförliga bilden av ett tidigt indoeuropeiskt språk. Därför är den jämförande indoeuropeiska språkforskningen av tradition knuten till studiet av sanskrit. Den grenen av språkforskningen tecknar de indoeuropeiska språkens historia, och den har utvecklats och förnyats så väl metodiskt som innehållsmässigt genom de under 1900-talet tolkade dokumenten (anatoliska, tokhariska, Linear B på grekiska). Bilden av språkens historia och struktur bygger på data från enskilda språk och språkgrupper med gemensamt ursprung. Viktiga moment i studierna är kursavsnitt i sanskrit och i de indoeuropeiska språkens fonologi, morfologi och syntax.

Den indoeuropeiska språkforskningen ger oss också ökat vetande om de folkgrupper som talade dessa språk, och om deras samhällen långt bak i tiden och tillsammans med arkeologin bidrar den till att teckna bilden av Europas och västra Asiens tidiga historia.