Runskrift

Det finns två varianter av runrader. Den äldsta varianten av runorna, de urgermanska runorna, innehåller 24 tecken och de äldsta fynden är från det senare 100-talet e.Kr. Denna runrad bredde ut sig över hela det germanska språkområdet, men har speciella koncentrationer i Tyskland, Danmark, Norge och Sverige.

De yngre runorna, de så kallade skandinaviska, är de ”vanliga runorna” som användes under vikingatiden. De återfinns i Skandinavien och i områden från fornnordiska bosättningar från 800-talet fram till medeltiden. De består av en reducerad version av den 24-typiga runraden och innehåller 16 tecken.

• þisun • merki. iru • gar. eftR • suni • ikur • hon kam • þeira x at arfi • in þeir x brþr • kamu hnaa : at • arfi x kiaþar b • reþr. þir to i kirikium

Dessa märken äro gjorda efter Ingas söner. Hon kom till arv efter dem, men bröderna — Gärdar och hans broder — kommo till arv efter henne. De dogo i Grekland.