Nollningen

Nollning – eller mottagning av nya studenter – är en akademisk tradition som går långt tillbaka i tiden. En slags nollning – depositionen – fanns redan på 1600-talet. Det var en initiationsrit som alla nya studenter var tvungna att genomgå.

Depositionsverktygen – tång, såg och hyvel – användes för att avlägsna hornen, öronen och betarna, attribut som symboliserade den blivande studentens ännu djuriska, ohyvlade natur. Slutligen lade den som ledde ceremonin salt på den nya studentens tunga, göt vin på hans huvud och förklarade att han nu var en fri student. Efter detta följde ett år då studenten tvingades tjäna en äldre kamrat. Depositionsakten och det efterföljande pennalåret urartade tidigt, och depositionen förbjöds 1691.

Målning som föreställer 1600-talets nollningPå 1600-talet styrdes den blivande studenten ut i brokiga kläder, horn, åsneöron och svinbetar och föstes med yxa inför en publik som hånade honom.
Bild: Universitetsbiblioteket

Depositionsverktyg från 1600-talet Depositionsverktygen från 1600-talet finns idag på Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum.

I dag har nollningen bytts ut till en välkomnande mottagning av nya studenter. Det är vanligt vid många lärosäten, kanske främst inom utbildningar med teknisk inriktning. Även om dessa initiationsriter kan tyckas ha gemensamma drag med verksamheten på 1600-talet tar de sig nu helt andra uttryck. Numera är pennalismen naturligtvis bannlyst och syftet med nollningen är istället att studenterna ska lära känna varandra, känna sig välkomna och ha roligt tillsammans.