Dilemman lär ungdomar om antibiotikaresistens

Malena Lidar och Eva Lundqvist ledde en digital workshop vid Uppsala Health Summit.

I Sverige behöver vi inte fatta egna beslut om huruvida vi ska använda antibiotika eller inte när vi är sjuka, eftersom det är läkare som skriver ut medicinen. Däremot behöver vi exempelvis fundera över vilken mat vi köper i butiken, menar Eva Lundqvist, docent i didaktik vid Uppsala universitet.

– Det kan vara vad vi ska köpa för kött eller om vi ska köpa halloumiost från Cypern. Att i sådana situationer kunna samla information, värdera olika alternativ och prioritera i sina val är det vi kallar för handlingskompetens. I undervisningen räcker det inte med biologisk kunskap om hur bakterier blir resistenta, utan elever behöver tränas i att handla när de ställs inför problem.

Hon och kollegan Malena Lidar, som också är docent i didaktik, har tillsammans med en grupp lärare utvecklat ett undervisningsmaterial, med utgångspunkt i lärarnas beprövade erfarenhet och ämnesdidaktisk forskning. Projektet finansieras av Skolforskningsinstitutet.

– Vi har haft målsättningen att skapa undervisning som är engagerande, genom att bygga vidare på elevernas erfarenheter och hitta autentiska problem, som eleverna kan se relevansen av, säger Malena Lidar.

Samarbete med gymnasie- och högstadielärare

Undervisning har genomförts av några gymnasielärare och högstadielärare i Uppsala. Den har dokumenterats och analyserats för att kunna förbättra undervisningsmaterialet. Vad tycker eleverna är svårt och var fastnar de?

– En svårighet med att hitta autentiska uppgifter är att det här med antibiotikaresistens inte är ett lika akut problem i Sverige som i många andra länder, säger Malena Lidar.

Det blev tydligt när forskarna medverkade vid Uppsala Health Summit, ett digitalt toppmöte om antibiotikaresistens med 600 unika besökare. Eva och Malena ledde en workshop med 25 deltagare från olika delar av världen.

– Vi kom från olika kulturer, och hade olika syn på hur man bedriver undervisning för att lära elever om antibiotikaresistens. Det var väldigt spännande med de olika perspektiven, säger Malena Lidar.

– Vi fick bekräftat att de dilemman vi jobbar med är aktuella dilemman, som diskuteras av fler än oss. När det till exempel gäller att använda antibiotika i förebyggande syfte eller i djurhållningen kan utbildning spela stor roll för att ändra beteenden, säger Eva Lundqvist.

Är skolan viktig för att kommunicera frågan om antibiotikaresistens?
– Skolan, både i Sverige och de flesta andra länder når i stort sett alla barn och ungdomar, oavsett deras socioekonomiska situation, kön och etnicitet. Om föräldrar och släktingar också involveras så har skolan potential att nå en stor del av befolkningen.

Undervisningen kräver utrymme

I dagens skola är det mycket som ska hinnas med, så det är en utmaning att ge mer utrymme åt arbetet med handlingskompetens och antibiotikaresistens. Undervisningen om antibiotikaresistens kan utgå från liknande principer som används i undervisningen om andra hållbarhetsfrågor, som till exempel klimatförändringar.

– Det finns ett behov av undervisning som hjälper eleverna att uppmärksamma och se kopplingar mellan de många samtidiga perspektiv som är relevanta för att förstå problematiken. Skolan ska fostra blivande ämnesspecialister men även andra som inte har biologi eller medicin som specialområde men som ska kunna göra vettiga och kloka val nu och för framtiden, säger Eva Lundqvist.