Kaninen som kan gå på ”händerna”
Finns det kaniner som inte kan skutta utan tar sig fram gåendes enbart på frambenen? Det gör det faktiskt och genom att studera sådana djur har forskare från bland annat Uppsala universitet lyckats identifiera en gen som är helt nödvändig för att kaniner ska kunna hoppa. Studien är publicerad i PLOS Genetics.
Alla vet att kaniner, harar, kängurur och en del gnagare förflyttar sig genom att studsa fram på bakbenen, men varför de rör sig så är inte helt klarlagt, åtminstone inte på molekylär och genetisk nivå. För att lära sig mer om detta valde forskarna från Uppsala universitet, tillsammans med kollegor i Portugal och Frankrike, att undersökt genomet hos kaninrasen Sauteur d’Alfort som istället för att skutta tar sig fram genom att gå på frambenen, inte helt olikt hur en människa går på händerna.
Forskarna korsade Sauteur d’Alfort med en annan ras med normalt rörelsemönster och jämförde sedan generna och hoppförmågan hos ungarna. På så sätt kunde de identifiera en specifik mutation i en gen som heter RORB och som finns hos alla däggdjur. Proteinet som den här genen kodar för finns i specifika neuroner i kaninens nervsystem, men hos kaniner som bara har den muterade formen av RORB kunde forskarna inte hitta några sådana RORB-positiva neuroner i ryggmärgen. Och det här förklara Sauteur d’Alforts udda gångstil.
– Vår studie visar att en fungerande RORB-gen är nödvändig för att kaniner och förmodligen andra hoppande däggdjur ska kunna ta sig fram på bakbenen. Denna slutsats stöds av en tidigare studie som har visat att möss som saknar RORB-genen får en vaggande, anklik gång, förklarar Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Uppsala universitet.
Åsa Malmberg
Publikation:
Miguel Carneiro et al. (2021), A loss-of-function mutation in RORB disrupts saltatorial locomotion in rabbits. PLOS Genetics. DOI: 10.1371/journal.pgen.1009429