Stor variation i hur polisbrott anmäls

– De flesta demokratiska länder har ett system för vad som händer om polisen begår ett brott, säger Kristine Eck, forskare vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

– De flesta demokratiska länder har ett system för vad som händer om polisen begår ett brott, säger Kristine Eck, forskare vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

Hallå där Kristine Eck, forskare vid institutionen för freds- och konfliktforskning. Du har, som enda svensk inom humaniora och samhällsvetenskap, fått anslag från Europeiska forskningsrådet (ERC) till en studie om polisbrott.


Vad är egentligen ett polisbrott?
– Alla länder har lagar och regler om vad som definierar ett brott, alla länder har även lagar och regler som definierar vad polisen får och inte får göra. Framför allt när polisen får använda våld och inte. När polisen gör något de inte får så kan det vara ett brott mot regelverket eller till och med ett lagbrott.

Vad ska du göra i projektet?
– De flesta demokratiska länder har ett system för vad som händer om polisen begår ett brott. Det behöver inte bara handla om våld utan kan vara korruption, dataintrång, eller att polisen misskött sig på något annat sätt.

– Det som projektet ska fokusera på är hur processen ser ut när medborgarna anmäler. Vad händer efter att man lämnar klagomål? Hur mycket krävs av medborgaren? Hur lång tid tar det? Vad finns det för transparens? Vad blir påföljden?

Är det vanligt att polisen begår brott?
– Det finns stor variation mellan olika länder. I Indien till exempel uppger 50 procent av polisen att de använder sig av tortyr när de förhör misstänkta. I Kenya uppger 30 procent av medborgarna att de det senaste året haft en våldsam interaktion med polisen.

– Jag skulle säga att det förekommer i någon grad i alla länder, det är människor som är inblandade och människor gör misstag. Frågan är vad man gör när det händer.

Hur går processen till i olika länder?
– Det är inte alltid lätt att ta reda och det är intressant, för hur tillgänglig processen är säger något om hur staten ser på sina medborgare.

– I till exempel Kanada gör man det via nätet på polisens hemsida. I Mexiko finns det ingen nationell instans utan bedrivs på delstatsnivå. För vissa delstater var det svårt att förstå vart man ens kunde hitta informationen om att anmäla. Det är såklart ett sätt att upprätta ett hinder för medborgare att lämna ett klagomål på polisen.

Hur kommer ni gå tillväga i projektet?
– Vi har mycket att göra. I de första stegen så tittar vi på 33 OECD-demokratier. Vi samlar in data hur man skapar de här processerna och hur de ser ut och sen ska vi även studera i vilken utsträckning medborgare lämnar in klagomål. Vi ska även ta in existerande data vilken tillit medborgarna har till staten och polisen.

– Sen kommer vi också djupstuderande fallstudier av fem olika länder: Sverige, Danmark, Japan, Australien och Israel. De har en bred variation om hur man skapar de här systemen och processerna.

Varför är det här intressant att studera?
– Det blev lättare att motivera projektet på grund av ”Black lives matter”-rörelsen i somras, även om det inte är något nytt att polisen begår övervåld eller andra typer av brott. Om staten har ett våldsmonopol måste medborgarna kunna ha inflytande när det går över gränsen.

Agnes Loman

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin