Nya biomarkörer öppnar för genombrott i diabetesforskning

Olof Eriksson, farmaceutiska fakulteten

Diabetes är en global och eskalerande folksjukdom som snabbt slukar en allt större del av vårdens resurser. Antalet fall av typ 1-diabetes – då immunsystemet bryter ned kroppens insulinproducerande betaceller – har på 30 år fördubblats, men trots intensiva ansträngningar saknas alltjämt kända botemedel. En vetenskaplig utmaning har varit att fastställa de reella effekterna av olika behandlingar, men nu har Olof Eriksson, forskare i translationell avbildning, identifierat biomarkörer som kan innebära ett genombrott för fältet.

– För att sätta in rätt behandling mot typ 1-diabetes behöver läkaren veta hur patientens insulinproducerande betaceller förändras över tid, men att ta de vävnadsprover som krävs är både komplicerat och riskabelt. Nu har vi utvecklat en biomarkör som, genom att vi tillför små doser radioaktiva spårämnen, snabbt och ofarligt fastslår antalet aktiva betaceller i bukspottskörteln. Redan i vår inleder vi kliniska studier, och går allt som planerat hoppas vi lägga grunden till både nya läkemedel och skräddarsydda behandlingar, säger Olof Eriksson, biträdande universitetslektor vid Uppsala universitets farmaceutiska fakultet.

Parallellt söker världens diabetesforskare svar på exakt vad som föranleder vårt immunsystem att attackera bukspottskörtelns insulinproducerande betaceller. Även här hoppas Olof Eriksson bryta ny mark via en kontrastvätska som med PET-scanning kan visualisera hur immunceller angriper betacellerna. Med ett nyligen beviljat mångmiljonanslag från Vetenskapsrådet har arbetet fått en flygande start, och projektet väcker redan intresse långt bortom det egna laboratoriet.

– För diabetesforskningen skulle det möjliggöra kombinerade undersökningar, snabbare svar och en effektivare process längs vägen mot en botande behandling. Men även utvecklingen av immunterapier mot tumörsjukdomar är beroende av biomarkörer som binder till immunceller. Idag samarbetar vi med flera forskargrupper inom onkologi vid Uppsala universitet, och har även inlett samverkan med flera läkemedelsföretag i väntan på att våra biomarkörer ska valideras.

Uppsala universitets miljö för avbildning med PET etablerade sig tidigt bland världens främsta: Här utvecklades den första PET-biomarkören för Alzheimers sjukdom. Här installerades Sveriges första PET/MR-kamera – och utvecklingen fortsätter i nära samarbete med SciLifeLab. Idag faciliterar miljön forskning hela vägen från kemi via preklinik till människa, och Olof Eriksson betonar dess betydelse för den egna gruppens många framgångar. Samtidigt identifierar han ytterligare potential.

– Det här är en fantastisk miljö att arbeta i med flera grupper som förfogar över både spetskompetens och betydande anslag. Det vi saknar är en gemensam struktur i vilken vi kan optimera våra kunskapsflöden, generera nya idéer och tillsammans nå framgångar i de riktigt stora utlysningarna. Idag för vi diskussioner och planerar workshops i syfte att kartlägga förutsättningarna för en potentiell centrumbildning. Lyckas vi är jag övertygad om att det kommer att innebära stora mervärden för oss alla.