Svenska, finska och ryska vargar är nära släkt
Skandinaviska vargar härstammar från Finland och Ryssland, och till skillnad mot många andra av Europas vargstammar saknar de tydlig inblandning av hund. Individer har också vandrat in och ut ur Skandinavien. Det här visar ny forskning från Uppsala universitet där hela arvsmassan hos över tvåhundra vargar kartlagts. Studien har publicerats i tidskriften Evolutionary Applications.
Ursprunget för den skandinaviska vargstammen har länge varit ett omdiskuterat ämne. Tidigare genetiska studier har pekat på östlig invandring, utan att kunna ge några entydiga svar om det geografiska ursprunget. Den nya kartläggningen ger en klarare bild av hur vargstammen formats.
– Vi kan se att de vargar som grundlade den skandinaviska vargstammen på 1980-talet är genetiskt lika vargar som finns i Finland och den ryska Karelen, säger Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.
Resultaten är en utveckling av tidigare forskning. Samma forskargrupp publicerade 2019 en studie där enbart vargars y-kromosom-dna, det vill säga den del av arvsmassa som bara kan ärvas från far till son och som kan visa fädernelinjer generationer bakåt i tiden, analyserats. I den nya mycket mer omfattande studien, som även den letts av Hans Ellegren och Linnéa Smeds vid Uppsala universitet, har hela arvsmassan sekvenserats.
Rört sig fram och tillbaka
Att nya vargar vandrar in österifrån sker då och då men forskarna kunde också för första gången genetiskt belägga det omvända, det vill säga att skandinaviska vargar utvandrat till Finland.
– Vi lär aldrig ha haft en särskild skandinavisk vargstam. I alla tider har nog vargar rört sig fram och tillbaka mellan den skandinaviska halvön och områden längre österut, säger Hans Ellegren.
Forskarna sökte också svar på om vargstammen är uppblandad med hund. Hybridisering mellan lösspringande hundar och vargar är nämligen vanligt på många håll i världen och kan vara svår att undvika. Så sent som 2017 påträffades en hybridkull i Södermanland. Om sådana korsningar får föröka sig utgör de ett hot mot vargstammens genetiska särart.
När arvsmassan hos skandinaviska och finska vargar jämfördes med ett 100-tal hundar av olika raser kunde forskarna dock inte finna några bevis för att korsningar mellan hund och varg har satt spår i vargstammens genetiska sammansättning. Åtminstone kunde inte några tecken ses på att sentida korsningar påverkat vargarna.
Åsa Malmberg
Publikation
Linnéa Smeds et al. (2020), Whole-genome analyses provide no evidence for dog introgression in Fennoscandian wolf populations, Evolutionary Applications. DOI: 10.1111/eva.13151