Viktig faktor för välgång i livet behöver undersökas mer

Karin Brocki, professor i psykologi, har fått medel för att studera mekanismerna bakom människans förmåga till medveten kontroll av tankar, känslor och beteenden mot ett framtida mål.

– Självreglering är förmågan till medveten kontroll av tankar, känslor och beteende mot ett framtida mål. Självregleringen är viktig för långsiktigheten, att kunna upprätthålla fokus mot målet över tid. Den är också viktig för motivationen som behövs för att formulera målet.

För att göra det tydligare tar Karin Brocki ett exempel som många nog kan känna igen sig i.
– Om man vill gå ut med höga betyg från gymnasiet måste man ha fokus på det i tre år. Varje läxa och prov har betydelse. Men det är lätt att falla till föga och istället välja att bli belönad här och nu, till exempel genom att träffa kompisar eller ägna sig åt sociala medier.

Avgörande för välgång

Självregleringen visar stora individuella skillnader och förmågan till självreglering har visat sig vara den mest avgörande faktorn för karriär, hälsa, välgång och akademisk prestation.
– Varför lyckas vissa människor bra i skolan och senare i livet medan andra inte gör det? Forskning visar att det inte primärt handlar om IQ, social intelligens, fysisk hälsa eller någon särskild talang. Utan det handlar om förmågan att hålla fast vid framtida mål och arbeta ihärdigt för att nå dem.

Nedsatt förmåga till självreglering ingår i många psykiatriska diagnoser, till exempel ADHD. Personer med ADHD har ofta svårt att balansera självregleringen, det kan antingen bli för mycket eller för lite.

Mer kunskaper behövs

För lite självreglering kan yttra sig som svårt att fokusera, impulsivt beteende, men även passivitet och ångest. För mycket självreglering kan göra att man blir rigid och har svårt att anpassa sig och att man till exempel blir hyperfokuserad på en uppgift och får svårt att bryta för något annat.
– Men trots att forskningen har etablerat de här sambanden vet vi förvånansvärt lite om vilka mekanismer som ligger bakom utvecklingen av individuella skillnader i självregleringsförmåga.

Karin Brockis forskning fokuserar just på frågan hur människans tidiga utveckling påverkar förmågan till självreglering.
– Vi undersöker vad det är i människans tidiga utveckling som gör att vi blir olika. Om vi kan förstå vad som påverkar utvecklingen av förmåga till självreglering så kan vi behandla eller påverka den utvecklingen tidigt.

Miljö och arv ska studeras

Ett viktigt syfte med det nya forskningsprojektet är att undersöka om det är möjligt att upptäcka riskfaktorer för utveckling av en självregleringsförmåga som inte är typisk redan under de första fyra levnadsåren.
– Vi fokuserar på att studera samverkan mellan tidiga miljö- och genetiska faktorer som i data från vår 5-åriga Effect-studie har visat sig vara av betydelse för typisk utveckling av självregleringsförmåga, det vill säga tidiga aspekter av relationen mellan föräldrar och barn, språkutveckling, tidiga kognitiva förmågor och vissa aspekter av temperamentet hos både barn och föräldrar.

I forskningsprojektet ska forskarna också göra hjärnavbildningar med hjälp av funktionell magnetresonanstomografi (se faktaruta nedan).
– Trots att det finns neurovetenskaplig kunskap om självregleringsförmåga, saknas utvecklingspsykologiska studier som kan bidra med kunskap kring hur variation i tidigt självreglerings-beteende påverkar hjärnans formation och fungerande och vice versa.