Internationellt forskningsprojekt bidrar till bättre migrantmottagande

Önver Cetrez, docent i religionspsykologi, Uppsala universitet

År 2015 anlände fler än en miljon människor på flykt till Europa. Enbart i Sverige ansökte 162 877 personer om asyl, ett tryck samhället stod illa rustat för och den 12 november införde regeringen tillfälliga gränskontroller med hänvisning till att påfrestningarna på Migrationsverket blivit för stora. Idag har flyktingströmmen sinat, så vad kan vi med facit i hand lära av situationen och hur den hanterades? Sedan 2018 kartlägger det internationella forskningsprojektet RESPOND – Multilevel Governance of Mass Migration in Europe and Beyond – erfarenheter bland migranter, organisationer och myndigheter i elva länder. Studien leds av Önver Cetrez, docent i religionspsykologi, och Soner Barthoma, projektkoordinator, vid Uppsala universitet.

– EU-länderna var varken då eller nu överens om hur frågan ska hanteras, och vi vill förstå vad som präglar respektive lands mottagande, bemötande och hur det fungerar. I den svenska delen av studien fokuserar vi på migranter från Syrien, Afghanistan och i viss mån Irak. Vi möter också representanter från bland annat tull, polis, vårdgivare, regioner och kommuner. Vartefter arbetet fortlöper publicerar vi rapporter från varje land för att på sikt jämföra resultat och formulera policyförslag för det fortsatta arbetet med att möta migranterna och förbättra deras möjligheter till integration.

Vill nyansera synen på flyktingar

Forskarna har inom projektets ramar talat med fler än 600 migranter i de deltagande länderna. I Sverige och Turkiet ska materialet kompletteras med närmare 1 400 enkätintervjuer. Parallellt förbereds en kortare dokumentärfilm med fokus på de kvinnliga flyktingarnas upplevelser. Dessutom har artistiskt lagda migranter inbjudits att skildra sin personliga resa och ankomst för planerade konstutställningar i Tyskland, England och Sverige.

– Till RESPONDs främsta syften hör att nyansera synen på flyktingar: Från offer i behov av stöd till personer med resurser som för med sig kompetens och kapacitet att bidra till samhällets utveckling. Vi ser idag hur tonfallet hårdnar och invandring förvandlats till ett skällsord. Men genom att låta migranterna berätta sin historia och aktörer i mottagarsamhället berätta om sina möten hoppas vi bidra till en mer mångfacetterad bild som också banar väg för en mer empatisk och konstruktiv hållning, säger Önver Cetrez.

I Sverige har även ett tjugotal samtalsintervjuer genomförts med personer som i tjänsten eller via ideellt engagemang varit involverade i mottagandet av migranter. Urvalet är gjort med grund i ett antal forskningsteman som utgör RESPONDs ramverk, och i flera av dessa fyller Migrationsverket av uppenbara skäl en central funktion.

– Våra resultat visar att Migrationsverket efter en inledande tuff period klarade sitt uppdrag bättre. En huvudsaklig kritik mot myndigheten fokuserade på hanteringen av boendefrågan, men då glömmer man att tillgången på bostäder var ett problem i Sverige redan långt innan flyktingströmmarna nådde vårt land, säger Soner Barthoma.

Resultaten visar också att regeringens krympta anslag till Migrationsverket medfört neddragningar i myndighetens personalresurser istället för välbehövliga investeringar i kompetensutveckling. En utveckling som forskarna bedömer kan ge oönskade resultat när nya utmaningar väntar.

– Regeringens beslut är inte nödvändigtvis kostnadseffektivt. De handläggare som återstår måste prioritera de mest akuta ansökningarna om medborgarskap eller familjeåterförening, vilket medför att asylansökningar hamnar på väntelistan. Här måste vägas in att den förra kategorin kostar mindre än asylsökande, vilka ofta är i behov av såväl boende som andra levnadskostnader, konstaterar Mudar Shakra, doktorand vid teologiska institutionen.

Likriktad retorik

I en studie som ännu inte sammanställts granskar forskarna hur retoriken kring migrationsfrågor förändrats åren före och efter 2015, såväl i den politiska debatten som på tre tidningars ledarsidor. Främlingsfientliga resonemang är förvisso inget okänt fenomen i vårt land – redan på 1940-talet kolliderade ofta påståenden att invandrare dels föredrar bidrag framför arbete, dels vill ta våra jobb ifrån oss – men nytt i dagens Sverige tycks vara en rådande likriktning där ledande röster med få undantag hellre talar om restriktioner än solidaritet.

– Sveriges regler kring flyktingmigration har ändrats kraftigt efter 2015. På flera områden är vi idag i linje med de flesta andra europeiska länder. På några punkter balanserar vi till och med på en miniminivå för tillåtna restriktioner enligt internationella konventioner. Den tillfälliga lag från 2016 som begränsar asylsökandes möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige innebar ett paradigmskifte i svensk migrationspolitik, då den infördes efter en rekordsnabb beslutsprocess med litet utrymme för konsekvensanalys. Hösten 2015 medförde policyändringar även i andra länder, men svängningen var utmärkande stor i just Sverige vilket är något vi måste analysera kritiskt, säger Karin Borevi vid Centrum för forskning om religion och samhälle.

Då RESPOND når sin destination december 2020 beräknas ett sjuttiotal rapporter vara publicerade. Arbetet med policyrekommendationer har redan startat, och i Sverige belyser forskarna bland annat ett behov att motverka exploatering av personer som söker uppehållstillstånd, detta då många idag tvingas acceptera olagliga jobbavtal för att undgå utvisning. Redan publicerat material tydliggör även behovet av fler EU-gemensamma plattformar, till exempel gällande konsensus kring tillämpning av Dublinkonventionen.

– Att som flera ledande beslutsfattare tala om en stundande ”återgång till normalnivå” är både abstrakt och ligger, om det överhuvudtaget inträffar, sannolikt långt fram i tiden. Istället måste vi hitta en struktur för intern solidaritet i Europa där varje land tar sitt ansvar. Med stor sannolikhet krävs också att vi möter kriser, konflikter och fattigdom redan utanför Europas gränser då alla flyktingar inte kan komma hit. Oavsett vilken väg vi väljer är det uppenbart att vi inom snar framtid måste påbörja en rörelse i hållbar riktning, konstaterar Önver Cetrez.