Bilderna som visar barnens upplevelse av pandemin

Det är i Folkhälsomyndighetens rapport ”Pandemins konsekvenser för barn och unga” som CHAP bidragit med två delstudier. I den ena har forskarna tittat på drygt 450 barnteckningar som ritades av barn i åldrarna 7–11 år och samlades in av Svenskt barnbildarkiv 2020–2021.

– Vår forskargrupp har tidigare genomfört studier av barnteckningar av yngre barn och vi visste att det här fina materialet fanns tillgängligt hos Svenskt barnbildarkiv. Ofta är bilder ett bra sätt att få fram barnens egna tankar, känslor och åsikter snarare än i text och tal. Här hade vi dessutom korta beskrivande texter till bilderna som vi analyserade bilderna tillsammans med, berättar Sofia Gjertsson, forskningsassistent vid CHAP och en av författarna till studien.

Ilska och frustration överraskade

Resultaten i analysen bekräftade delvis tidigare uppfattningar, bland annat att barn har en stor förståelse kring saker som händer i samhället runt omkring dem.

– Generellt visade sig barnen har en väldigt god förståelse för vad pandemin innebar, hur viruset smittade och spred sig, var pandemin startade, vilka länder som drabbades värst och olika samhällsrestriktioner. Sammantaget visade barnen prov på en stor hälsolitteracitet, vilket vi också har kunnat se i tidigare och liknande studier, konstaterar Sofia.

Det fanns dock flera resultat som var mer överraskande.

– Det vi kanske inte hade väntat oss att hitta var ilskan och frustrationen som förmedlades i teckningarna, men också oron för andra än sig själva. Ett genomgående tema var en oro för att smitta en äldre närstående.

– Relationen med mor- och farföräldrar har vi kunnat se är väldigt viktig för barnen och att inte kunna ses möttes av stor frustration hos många barn. Vidare kunde vi också se hur mycket barns självständighet betyder redan i en tidig ålder, där självbestämmandet ännu inte är så stort. De saker som de trots allt får bestämma över, som fritidsaktiviteter, är väldigt viktiga. Det var ofta i relation till sådana saker vi kunde se en ilska och frustration.

Hur skulle du beskriva barnens uppfattning av viruset?

– För en del blev viruset som en ”varelse” som var ”ond” eller ”dum”. Det fanns många termer som känns igen från sagor och annat där man antingen är ond eller god. Exempelvis fanns det teckningar som visar hur de goda slåss mot den onda Covid, berättar Sofia Gjertsson.

Även om viruset personifierades som ont, tycks det ändå inte som att barnen känt någon stor rädsla.

– Det fanns en rädsla för viruset, men den rädslan handlade mindre om att de själva skulle bli sjuka. Där vi såg absolut mest påverkan på barnen var samhällskonsekvenserna som följde på Sveriges ändå relativt milda restriktioner, som att fritidsaktiviteter ställdes in eller att de inte fick träffa släkt och vänner.

”Barn behöver vara inkluderade”

Författarna bakom studien, med bland andra Sofia Gjertsson, har kunnat dra flera slutsatser som kan leda till viktiga lärdomar i framtiden. Inte bara i eventuella hälsokriser, utan andra samhällskriser som kan uppstå.

– Det vi har kunnat se är att barn har en överraskande stark förmåga att se saker bortom sig själva – att de faktiskt förstår väldigt mycket av världen runt omkring dem. Det tror vi är viktigt att ta fasta på och att barnen därför ska inkluderas mer i sådana här samhällsfrågor. Det behövs riktade insatser för att barnen ska känna sig delaktiga, slår Sofia fast och fortsätter:

– Pandemin var en kris som nu i mångt och mycket ligger bakom oss. Men vi ser hur andra kriser, som konflikter i vårt närområde och naturkatastrofer, uppstår. Det är viktigt att barn blir inkluderade i frågor och sammanhang som handlar om detta så att de känner sig inkluderade i saker som faktiskt berör dem, såväl som vuxna. Det är trots allt barnen som kommer att växa upp med det arv som vi lämnar efter oss. Därför ser vi det som viktigt att vi inte bara gör saker för eller om barn, utan MED barn.

Robin Widing