Black Lives Matter sätter fokus på situationen i Sverige

6 oktober 2020

Porträtt av Jasmine Kelekay

Afrosvenska aktivister använder sig av amerikanska och andra internationella motståndsrörelser som en resurs, menar Jasmine Kelekay.

– Black Lives Matter-demonstrationerna i Sverige är delvis en fråga om att visa solidaritet och stötta den svarta kampen i USA. Men det handlar också om att använda den globala rörelsen för att upplysa om vad som händer här. Det säger Jasmine Kelekay, gästdoktorand vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CFR) vid Uppsala universitet.

Hon är doktorand i sociologi vid University of California, Santa Barbara, men befinner sig i Sverige sedan ett år tillbaka för att forska om motståndet mot rasism och svensk kriminalpolitik.

– Jag blandar två metoder: Kritisk diskursanalys av rasifieringen av svensk kriminalpolitik och fältarbete med främst afrosvenska aktivister men även andra rasifierade aktivister.

Under sommaren 2020 rasade debatten kring polisvåld riktat mot afroamerikaner i USA. Under parollen ”Black Lives Matter” utfördes flera protester, både i form av demonstrationer och kampanjer på sociala medier. Protesterna nådde även till Sverige.

Många fler har mobiliserat sig

Jasmine Kelekay var inte med på alla demonstrationer, men var med och hjälpte arrangera vissa och följde utvecklingen nära.

– Det är många fler som har mobiliserat sig under sommaren och det är intressant att se hur afrosvenska aktivister använder sig av amerikanska och andra internationella motståndsrörelser som en resurs. För det här är också ett lokalt fenomen och problem. Det kanske inte ser ut precis likadant men har samma rötter och utspelar sig på liknande sätt.

Är det stora skillnader mellan rasismen och polisvåldet i USA och i Sverige?
– USA är unikt i västvärlden eftersom de som policy använder skjutvapen så mycket oftare och skjuter för att döda. Det är den stora skillnaden som leder till att det finns en kultur där poliser vet att de kan utöva det våldet och kommer undan med det.

Våldet är inte lika synligt

I Sverige använder inte poliser skjutvapen lika ofta, men det finns flera exempel på våld med rasistiska undertoner, menar Jasmine Kelekay. Medier har till exempel uppmärksammat hur väktare misshandlade en 12-årig afrosvensk pojke i Kista Galleria och en gravid afrosvensk kvinna på Hötorgets tunnelbanestation.

– Det finns ett annat våld också, som inte är lika synligt för det är inte lika dramatiskt och händer inte på öppen gata. Samtidigt är det lika vardagligt här i Sverige att svarta människor upplever trakasserier och aggression och även fysiskt våld från poliser. Det är väldigt få som jag har intervjuat som inte har upplevt eller bevittnat sådant.

Hennes forskning är ett försök att förstå utvecklingen i kriminalpolitiken där man hävdar att det behövs fler poliser, mer kontroll och mer övervakning i Sveriges förorter, medan stödet minskar till andra institutioner, som skolor och fritidshem. Samtidigt studerar hon hur folk engagerar sig i motstånd till det här.

– En typ av motstånd är att rakt ut försöka poängtera det här och arbeta mot det, men jag ser också rörelser som försöker bygga communities och samvaro som ett slags motstånd.

Påverkar vardagen

Fokus för forskningen är hur den politiska utvecklingen påverkar afrosvenskarnas vardag och möjligheter. En positiv utveckling de senaste åren är att det har det blivit lättare att engagera sig och hitta andra med samma erfarenheter.

Samtidigt visar en rapport från Länsstyrelsen att när man talar om utbildning, möjligheter till arbete och inkomstskillnader så är det värre för den andra och tredje generationen än den första generationens invandrare.

– Jag tror att när man jämför skillnaden mellan första och andra generationens invandrare är situationen mer dyster här i Sverige än i USA. Vi pratar om segregationen som en naturlag, men det är något som har skapats av sociala policies och processer. Om man då lyssnar på kriminalpolitiken som vill införa mer repressiva åtgärder som inte bygger upp samhället, då är det väldigt, väldigt oroväckande, säger Jasmine Kelekay.

Debatt i riksdagen

Uppmärksamheten kring Black Lives Matter har påverkat situationen även i Sverige, med ett inflöde av nya medlemmar till organisationer som Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa och Afrosvenskarnas Riksorganisation, samt etablering av nya organisationer som Black Lives Matter Sweden.

Nyligen startade riksdagsledamoten Momodou Malcolm Jallow den första riksdagsdebatten någonsin om afrosvenskars situation i Sverige. Samtidigt kritiserades demonstranterna hårt i medierna eftersom de samlades mitt under coronapandemin.

– Det får mycket uppmärksamhet, på gott och ont, men jag hoppas att det leder till att den här frågan blir en större del av samhällsdebatten. Då kan man få in andra röster i rummet när de repressiva åtgärderna föreslås. Om inte annat så kommer folk att vara mer mobiliserade om eller när sådana förändringar sker, säger Jasmine Kelekay.

Prenumerera på Uppsala universitets nyhetsbrev

Namn
E-postadress