Effektiviteten av benspecfika läkemedel, kalcium och vitamin D för att förebygga benskörhetsbrott

Tidsperiod: 2020-01-01 till 2022-12-31

Projektledare: Karl Michaëlsson

Medarbetare: Håkan Melhus, Liisa Byberg, Bodil Svennblad, Jörg Schilcher

Finansiär: Forte

Bidragstyp: Oklassificerat

Budget: 3 500 000 SEK

I Sverige drabbas varje år 70000 individer av en fragilitetsfraktur. Med en livstidstidsrisk om 50 % för kvinnor och 25 % hos män har Sverige en av de högsta förekomsterna i världen av dessa frakturer. Frakturerna medför ett stort lidande för individen, ökar risken för tidig död och leder till stora behandlingskostnader för samhället. Under de senaste decennierna har bensparande läkemedel utvecklats. I kontrollerade kliniska prövningar har dessa läkemedel reducerat risken för benbrott bland kvinnor yngre än 80 år med uttalat låg bentäthet, hög risk för fraktur och låg förekomst av övrig sjuklighet. Studierna har inte inkluderat äldre kvinnor och inte män. Den placebokontrollerade interventionen i de randomiserade studierna har endast skett under några få år och långtidsbehandling behöver utvärderas. Kalcium och D-vitamin har dessutom länge och frekvent använts för att förebygga frakturer. I randomiserade prövningar har dock den frakturförebyggande effekten generellt varit osäker och en klar nytta har endast konstaterats bland de allra äldsta som är institutionsboende. Benspecifika läkemedel, kalcium och vitamin D har också biverkningar. Behandling med bisfosfonater under 4-5 år leder till en 100-faldigt ökad risk för atypiska femurfrakturer – en koppling som är 4 ggr starkare än den mellan rökning och lungcancer. Efterundersökning av randomiserade studier har också indikerat en förhöjd risk för hjärtsjukdom vid tillskott med kalcium. Därför finns det ett behov av att i en populationsbaserad studie med ett oselekterat patientmaterial jämföra behandlingsnytta med biverkningar. Vilken effektivitet för att förebygga frakturer uppnås på befolkningsnivå och hur påverkar behandlingen dödligheten? Män och kvinnor, 50 år eller äldre, utgör studiebasen och en kohort om 327900 har skapats. Information har extraherats från journaler och nationella register och efter sammanställning beräknas förekomst av olika frakturtyper och dödlighet beroende av typ av läkemedelsexponering.