Erik den helige - landsfader eller beläte? En rikspatrons öde i svensk historieskrivning från reformationen till och med upplysningen.

Tidsperiod: 2012-01-01 till 2012-12-31

Projektledare: Henrik Ågren

Finansiär: Vetenskapsrådet

Bidragstyp: Projektbidrag

Budget: 114 000 SEK

Boken behandlar hur Erik den helige skildrades i svensk historieskrivning c:a 1550 till c:a 1800. Utgångspunkten är att övergången från katolsk till protestantisk kristendom tvingade fram ett nytt förhållande till medeltiden bland svenska historieskrivare. Ett påtagligt exempel är Erik den helige, som inte bara var ett helgon, utan också under senmedeltiden den gestalt som mest av alla symboliserade Sveriges rike och kungamakt. När landet blev lutherskt och utslag av katolsk kristendom fördömdes blev alltså Erik den helige ett ideologiskt problem. Till skillnad från vad man kunde ha förväntat sig omtolkades Erik dock inte till en negativ symbol för förgångna tider. Tvärtom skildrades han fortfarande som en mönsterkung, i synnerhet under 1500- och 1600-talen. Däremot fick reformationen andra effekter. Till att börja med förteg författarna alla utslag av katolicism (Eriks fastande, mirakel osv). Vidare marginaliserades han och utgjorde inte längre ett essentiellt inslag i symbolik och legitimering av det svenska riket. Under 1700-talet blev däremot negativa omdömen vanligare (om också aldrig dominerande) och då kritiserades inte enbart Eriks katolska sidor, utan också hans allmänkristna och världsliga. Upplysningen betydde alltså mer för att omvärdera Eriks den heliges symbolvärde än reformationen, trots att upplysningsidéerna inte vann insteg på lika dramatiska sätt som de protestantiska.