Universitetsbiblioteket by night

Boksalen på våning sex ligger öde och tyst. Mörkret har trängt bort ljuset för flera timmar sedan och nu strilar fullmånens kalla sken genom de stora fönstren och lägger rummet i ett halvdunkel.

Salen som på dagtid är vacker och inbjudande har helt bytt karaktär och det är inte bara mörkret som fått rummet att ändras. Det är något annat också, något som är svårt att sätta fingret på. Något som inte känns rätt. Från ingenstans drar en vind genom biblioteket och får några av de slipade glasen att klinga mot varandra i en av de stora kristallkronorna som hänger högt uppe i taket. Sedan blir allt lugnt. Den underliga vinden ebbar ut. Glasfacetternas klingande tystnar och så blir allt åter tyst i boksalen.

Plötsligt faller en tung bok från en av de många bokhyllorna med en dov duns. Än en gång slår glasen i kristallkronan mot varandra men denna gång mycket intensivare än tidigare. Det ser ut som om någon skulle skaka den stora kronan våldsamt men denne någon finns inte i rummet. Ljudet ökar i styrka tills en formlig kakafoni av vassa glasljud fyller salen. Vid ett av fönstren börjar den stora jordgloben snurra sakta med ett knarrande ljud samtidigt som en gestalt lösgör sig från en skugga i rummets bortre del.

En kvinna skrider över det kalla stengolvet. Det långa grå håret är uppsatt i en stram knut uppe på huvudet och hennes svarta kläder har ett ålderdomligt

utseende. Ögonen är kalla och mjölkvita, de stirrar tomt framför sig som om hon såg något bortom vår verklighet. Runt hennes hals hänger ett rep med en knuten löpögla. Det långa repet släpar efter henne på salens golv där hon går.

Hon stannar i salens mitt och tittar rakt upp i taket. Så står hon helt orörlig tills hon plötsligt bara försvinner i tomma intet. Glasen i kronan tystnar, jordgloben slutar snurra och allt blir lugnt och tyst.

Självklart finns det inga spöken, framförallt inte i boksalen.  Det var i tidskriftsläsesalen som en bibliotekarie på 1800-talet sägs ha hängt sig. Men det är ju bara rykten och spöken finns ju inte. Eller? Välkommen att plugga på Carolina Rediviva som erbjuder över fyrahundra studieplatser.

Inifrån Carolina Rediviva, text på bilden "välkommen att plugga på Carolina Rediviva".