Historisk-filosofiska fakulteten

Min forskning handlar om människokroppen och dess innebörder i övergången mellan tidigmodern och modern tid. Jag studerar identitet och undersöker hur gränser för kön, ålder, klass och ras har dragits inom medicin, vetenskap och juridik mellan sent 1500-tal och tidigt 1900-tal. En återkommande fråga har för mig varit vad som händer när den historiska analysen får börja i språket, det vill säga i källornas ord om det kroppsliga, hellre än i sådant som ligger runt omkring. Hur har tidsbundna termer som missbildning, varietet och avart använts i lärda sammanhang och på vilka sätt skapar språket om fysiska avvikelser mening och makt?

Under senare år har jag granskat den vetenskapliga förståelsen av övergången från barn till vuxen under en rad århundraden. Jag har försökt historisera begreppet ålder och diskutera tid i relation till det individuella livsloppet. Hur har språket om växande och fysisk förändring lierat sig med sorterandet av människor i olika kön, stånd och klasser? Vad betyder sådana kulturella överlappningar för de än i dag inflytelserika begrepp om myndighet, auktoritet och frihet som etablerades under 1700-talet? I andra studier har jag undersökt gränserna för den specifikt mänskliga kroppen och den angränsande ”omänniskan” eller paradoxala monsterkategori som var del av 1600- och 1700-talens vetenskap. Vad innebar normaliseringen av extraordinära kroppar under tidigt 1800-tal och hur hänger den ihop med framväxten av globala kunskapssystem, tidig antropologi och det moderna rasbegreppets etablering?

I min forskargärning vill jag visa på den makt eller politik som genomsyrar kroppar i alla tider. Syftet är att lyfta fram människor i det förflutna, deras lekamliga jag, och ge akt på föränderligheten i något till synes stabilt. På så vis tänker jag mig att vi bättre förstår nyanserna i det mänskliga men också hur maktstrukturer fungerar och blir till.

Min forskning bedrivs inom det tvärvetenskapliga forskningsfältet Förintelse- och folkmordsstudier, med särskild inriktning på våldets sociala dynamik, dess geostatistiska dimension, samt minneskulturen kring Förintelsen, folkmord och andra massiva förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna.

Syftet har bland annat varit att, utifrån historiska fallstudier på Balkan och i Norden, undersöka relationen mellan beslutsfattande på den politiska nivån och det lokala våldet i olika politiska och sociala kontexter, samt att förstå dynamiken mellan offer, förövare och åskådare.

På senare år har jag ägnat en stor del av min tid åt minneskulturen kring historiska förbrytelser, särskilt hur olika aktörer använder minnet av Förintelsen och andra historiska oförrätter för att uppnå sociala och politiska mål. Denna form av historiebruk kan kopplas till stats- och nationsbildningsprocesserna i Öst- och Centraleuropa, men även till sociala konflikter som har föranlett diskussioner om Västeuropas koloniala arv.

Världen som vi upplever den kan tyckas vara tilltrasslad och obegriplig. Kan forskning hjälpa oss att bättre förstå vår komplicerade värld och vad det är att vara människa? När jag reflekterar över människans historia ser jag inte bara begränsningar, satta i sten av naturmiljön själv, utan också en vilja att förstå hur miljö, ekologi och samhälle hänger ihop. Vare sig vi upplever oss bundna av naturmiljö eller sociala sammanhang är vi som individer både begränsade och utrustade med vad som kanske mest definierar människan: nyfikenhet och viljan att förstå.

Min forskning och undervisning kan sammanfattas som experiment i sätt att utforska och nyfiket återupptäcka samband, en konsekvens av det unika tids- och mångvetenskapliga djup som miljöhistoria, arkeologi och historisk ekologi erbjuder. Jag spårar relationer mellan människa-natur – från kopplingen mellan klimat och flora, sociala och politiska förhandlingar och dess fysiska effekter i rumsliga och tidsliga förändringar. Mitt källmaterial rör sig från den minsta mikrokosmos av pollen och sporer till materiell kultur, skriftliga källor, muntlig historia och tillämpad kunskap.

Landskapshistoria är essentiell för kulturmiljö- och naturvård och mycket av mina forskningssamarbeten syftar till att skapa en grund för kunskapsutbyten mellan forskare och lokala boende, i södra och östra Afrika, Sverige, Sicilien och Bolivia. Den prekära situation som klimatkrisen och antropocen utgör kräver nya sätt att representera och känna världen. Alltför länge har akademin byggt och bibehållit en förståelse av människa-natur som gör oss dåligt förberedda att förstå ekologiska samband eller konsekvenserna av vår oförståelse. En kritisk dekonstruktion av dessa berättelser visar dess problematiska historia och kvarvarande arv.

I min egen forskning, och i samarbete med studenter i global miljöhistoria och doktorander i arkeologi och historisk ekologi, utforskas nya angreppssätt, perspektiv och berättelser som utmanar förutfattade och mindre undersökta gränser mellan människa-natur och akademins och samhällets roll för att hitta nya samband och förståelser som stimulerar en konstruktiv glädje och kraft att förändra vår omvärld.

Min humanistiska expertis ligger i kultur och media, samt den antika världens kulturhistoria och mottagande. Som professor i digital humaniora arbetar jag med digitala metoder och verktyg för integrerade tvärvetenskapliga analyser mellan litteratur och text, arkeologisk och historisk information. Jag är särskilt intresserad av att bättre förstå hur kulturarv, arkiv och museer påverkas av digitalisering och hur kan vi använda innovation för att möjliggöra förvaltning och bevararande av kulturarvssamlingar. Jag arbetar med digitalt kulturarv och kulturarvsdata samt informationsvetenskap – i synnerhet med klassificering, visualisering, verktyg och infrastrukturer. I min tidigare forskning omvandlade jag en antik reseguide till en digitalt berikad bok med topografisk information kring platser, personer och kulturarv.

I egenskap av föreståndare för Centrum för digital humaniora och samhällsvetenskap vid Uppsala universitet bygger jag, tillsammans med mina kolleger, en forskningsinfrastruktur som är både nationell och internationell for att underlätta humanistisk forskning i framtiden. Som nationell samordnare för den nationella forskarskolan i digital humaniora arbetar jag med spjutspetsteknologi till exempel artificiell intelligens för utbildning och kursutveckling med inriktning mot ämnesområdet.

Min forskning har alltid handlat om litteraturens verklighet och funktion i människors liv och vardag. Litteratur har haft olika ändamål för människor ända sedan tidigt 1800-tal, då fler blev läskunniga och det utvecklades en bredare marknad för böcker.

I min forskning har jag studerat relationen mellan litteratur, samhälle och läsning – både historiskt och i samtiden. Med litteratursociologiska och bokhistoriska perspektiv på läsning, förlag, bokmarknad och litteraturens medier har jag undersökt bruk av litteratur och böcker.

Ett grundläggande intresse för litteraturens verklighet och villkor har under åren bland annat lett till att jag har undersökt bokklubbar på 1970-talet, värdering av litteratur, bokmarknadens och förlagens utveckling, populärlitteratur och bästsäljare, flickors läsning, ljudböcker för barn, den globala bokmarknaden samt medier för bokutgivning. Den gemensamma nämnaren är en vilja att förstå hur litteraturen påverkas av materiella och historiska villkor i alla led från skapande till läsning. Min nuvarande forskning är främst inriktad på den samtida bokmarknadens kraftiga omvandling och konsekvenserna för människors läsning och bokkultur – särskilt vad gäller barn och unga.