Rektorsskifte
Den tidigare rektorn Eva Åkesson och hennes efterträdare Anders Hagfeldt.
Ett rektorsskifte vid Uppsala universitet har sett ungefär likadant ut under århundraden. Fortfarande lämnar den gamla rektorn över samma symboler till sin efteträdare: spirorna, sigillet, rektorskedjan, nycklarna, äldsta studentmatrikeln och universitetets konstitutioner från 1655.
I forna tider fick den nyblivna rektorn riktiga nycklar – till skattkammaren, arkivet och fängelset. Numera är nycklarna symboliska. De är förgyllda och kommer från Gustaf III:s tid. Den nya rektorn använder förstås passerkort idag – men symbolerna och ceremonin lever kvar, mer vid Uppsala universitet än vid något annat svenskt lärosäte.
Även om traditionen har funnits länge har den genomgått förändringar under årens lopp. Från början var det rektorsskifte betydligt oftare. Fram till mitten av 1800-talet tillträdde en ny rektor varje termin. Det fanns bara runt 25 professorer på den tiden, så nästan alla var rektor minst en gång. Då var ceremonin också långt enklare och saknade mycket av den pompa och ståt som kännetecknar den idag.
Länge var kopplingen till kyrkan stark och alla rektorsskiften ägde rum i domkyrkan. Ärkebiskopen var nämligen prokansler och tillhörde universitetsledningen ända fram till 1910.
På 1800-talet spelade kanslern en större roll för universitetets ledning än rektorn. Kanslern utsågs av kungen och regeringen efter val vid universitetet och fram till 1857 brukade kronprinsen få uppdraget.
Universitetet styrdes alltså av kronprinsen och ärkebiskopen, medan rektorns roll var att sköta praktiska sysslor, till exempel brevväxling. Så var det ända fram till slutet av 1800-talet då kanslern fick en annan, rikstäckande roll. Rektor fick mera makt och tillsattes för längre perioder.
Rektorsrollens förändring avspeglas också i ceremonin. Numera brukar den nya rektorn hålla ett framåtblickande programtal, medan det på 1800-talet var den avgående rektorn som talade om sin tid som rektor. Talet var då en ganska torr redogörelse för vilka som hade tillträtt, vilka som hade dött och andra händelser under året.
Rektorssymbolerna
Uppsala universitet har två spiror. Den äldsta användes redan på promotionen den 22 januari år 1600, den andra tillverkades något år senare. Uppsala universitetets spiror är faktiskt Sveriges äldsta bevarade akademiska kultföremål.
Universitetets sigill har den latinska inskriften "Gratiae veritas naturae". Lite fritt översatt betyder det "Sanning genom (Guds) nåd och naturen". Universitet började använda sigillet i mitten av 1600-talet. Med tiden blev sigillet utslitet och byttes ut mot ett nytt i slutet av 1700-talet. Vid rektorsskiften får den nya rektorn det nytillverkade sigillet från 1700-talet.
Förr fick den nya rektorn riktiga nycklar som gick till skattkammaren, arkivet och fängelset. På den tiden hade universitet en egen domstol med rätt att döma studenter, anställda och deras tjänstefolk. De två nycklar som den avgående rektorn överräcker till den nya är idag symboliska. De är förgyllda och kommer från 1700-talet.
En av de böcker som den avgående rektorn lämnar över är det äldsta bandet av studentmatrikeln Album studiosorum från 1500-talets slut. Den symboliserar studenterna.
Den andra boken som den nya rektorn får är 1655 års konstitutioner. Den symboliserar den lagliga grund som universitetet vilar på.
Oscar den II skänkte rektorskedjan till Uppsala universitet år 1877 till universitetets 400-årsjubileum. Det är donatorns bild på medaljen. På kedjan finns fyra fakultetssymboler som också fungerar som länkar, en för varje fakultet som fanns vid universitetet 1877: teologiska fakulteten, juridiska fakulteten, medicinska fakulteten och filosofiska fakulteten.