Allmän studieplan för utbildning på forskarnivå för biologi

Biologi med nedan uppräknade inriktningar

Biology, with specialisations listed below

TNBIOL02, TNBIOL05, TNBIOL08, TNBIOL09, TNBIOL10, TNBIOL11, TNBIOL13, TNBIOL17, TNBIOL18, TNBIOL21, TNBIOL22, TNBIOL23, TNBIOL24, TNBIOL25, TNBIOL26, TNBIOL27, TNBIOL28.

Ämnesspecifika delar (*) fastställda av teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden (forskarutbildningsnämnden) 2008-07-02, reviderade 2012-11-21, 2013-05-15, 2018-02-06 och 2022-08-24.

Fakultetsgemensamma delar fastställda av teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden 2022-04-26 och reviderade 2023-02-07.

Fakultetsgemensamma delar gäller från och med 2022-07-01. Fakultetsgemensamma delar gäller även för doktorand som påbörjat forskarutbildning tidigare än 2022-07-01, undantaget om de skulle medföra försämrade villkor för forskarstuderande.

Ämnesbeskrivning*

Utbildning på forskarnivå i biologi förekommer vid Evolutionsbiologiskt centrum (EBC, Institutionen för ekologi och genetik, Institutionen för organismbiologi) och Biomedicinskt centrum (BMC, Institutionen för cell- och molekylärbiologi).

Det finns en mängd inriktningar inom biologin. Utbildningarna benämns Biologi med inriktning mot xxx (Biology with Specialisation in xxx). Närmare information om vilken forskning som pågår kan fås genom diskussion med forskare inom de olika programmen och genom information på hemsida. För program vid EBC hänvisas till www.ieg.uu.se och www.iob.uu.se och för program i biologi vid BMC hänvisas till www.icm.uu.se. Här beskrivs inriktningarna, och det anges vid vilken institution undervisningen ges:

Ekologisk botanik, Ecological Botany (EBC, Inst f ekologi och genetik). TNBIOL02.Inom den ekologiska botaniken, eller växtekologin, studeras processer som påverkar växters förekomst och evolution. Ämnet innefattar studier av hur interaktioner med den omgivande miljön påverkar enskilda växters tillväxt och reproduktion, populationers storlek och evolution, samt växttäckets sammansättning och förändring över tiden. Forskningen omfattar även tillämpningar inom naturvårdsbiologi.

Evolutionär genetik, Evolutionary Genetics (EBC, Inst f ekologi och genetik). TNBIOL05. Ämnet evolutionär genetik inbegriper bl.a. evolution på molekylär och genomisk nivå, evolution av genetiska system, bevarandegenetik och biodiversitet, bioinformatik, molekylär ekologi och generell evolutionsbiologi, samt domesticeringsprocesser och analyser av historiskt DNA. Ämnet har anknytning till en rad olika fält såsom klassisk genetik, evolutionär ekologi, molekylärbiologi och funktionsgenomik.

Evolutionär funktionsgenomik, Evolutionary Functional Genomics (EBC, Inst f ekologi och genetik). TNBIOL24. Målsättningen är att förstå den funktionella betydelsen av den genetiska variation som återfinns i genomen hos djur och växter i deras naturliga miljö. Detta kräver en kombination av ekologi, evolution, populationsgenetik, genomik och funktionsgenomik. Forskningen omfattar både experimentella studier av variation på olika nivåer (DNA, genuttryck, fenotyp), och teoretiskt arbete. Betydelsen av den genetiska variationen testas i funktionella och ekologiska studier.

Evolutionär organismbiologi, Evolutionary Organismal Biology (EBC, Inst f organismbiologi). TNBIOL23. Evolutionär organismbiologi är ett ämne som analyserar storskalig morfologisk evolution från ett fylogenetiskt grundperspektiv. Särskild vikt läggs vid att sammankoppla morfologiska och utvecklingsgenetiska data inom en gemensam fylogenetisk ram, för att därigenom belysa korrelationen mellan evolutionen av den genetiska mönsterläggningen och den resulterande morfologin. Ämnesområdet innefattar även paleontologisk forskning med fokus på morfologisk evolution och fylogeni.

Jämförande fysiologi, Comparative Physiology (EBC, Inst f organismbiologi). TNBIOL08. Den jämförande fysiologin omfattar fysiologiska, biokemiska och molekylära studier av hur olika organismer har anpassat sig till olika levnadsätt och livsmiljöer. Studierna utförs både på hela organismer och på vävands-, cell- och molekylnivå. En viktig frågeställning är hur olika fysiologiska processer har utvecklats från ett mer primitivt stadium till en mer avancerad och komplex form, samt vilka förändringar som har skett under utvecklingens gång.

Limnologi, Limnology (EBC, Inst f ekologi och genetik). TNBIOL09. Limnologi är en ekologisk vetenskap som omfattar inlandsvattnens ekosystem inklusive samhällen, populationer och biogeokemiska processer. Mikroorganismer såväl som större organismer studeras. De fenomen som studeras har relevans för akvatiska ekosystem, men har även generella ekologiska och evolutionära implikationer. Ämnet omfattar grundvetenskapliga frågeställningar och forskning med relevans för miljö- och naturvård.

Mikrobiologi, Microbiology (BMC, Inst f cell- och molekylärbiologi). TNBIOL10. Mikrobiologin är det delområde inom biologin som är inriktat på studier av mikroorganismer. Området spänner över molekylärbiologi, molekylär genetik, fysiologi, populationsbiologi och ekologi. Den aktuella forskningen är i huvudsak experimentell, och är koncentrerad främst till de tre första delområdena.

Miljötoxikologi, Environmental Toxicology (EBC, Inst f organismbiologi). TNBIOL27. Miljötoxikologi studerar hur miljökemikalier kan störa molekylära och cellulära funktioner och därigenom ge upphov till negativa hälsoeffekter hos exponerade organismer (inklusive människan). I synnerhet studeras toxiska effekter under livsstadier då känsligheten för bestående påverkan är särskilt stor, så som under tidig utveckling.

Molekylär bioteknik, Molecular Biotechnology (BMC, Inst f cell- och molekylärbiologi). TNBIOL11. Molekylär bioteknik är ett tvärvetenskapligt ämne med inriktning mot bioteknik och biologisk grundforskning på molekylär nivå.

Molekylär evolution, Molecular Evolution (BMC, Inst f cell- och molekylärbiologi). TNBIOL13. Molekylär evolution handlar om studier av evolutionära processer på molekylär nivå. Inom detta ämnesområde bedrivs jämförande analyser av det kompletta genetiska materialet hos framförallt bakterier och arkebakterier, men även eukaryoter. Målet är att förstå evolutionära processer och kvantifiera frekvensen av nukleotidsubstitutioner, deletioner, duplikationer, translokationer, inversioner, horisontella genöverföringar och cellfusioner. Till inriktningen hör också studier av mekanismer för celldelning, proteininteraktioner och kartläggning av metaboliska nätverk. Studierna kan bedrivas in vivo, in vitro eller in silico.

Människans evolution och genetik, Human Evolution and Genetics (EBC, Inst f organismbiologi) TNBIOL28. Människans evolution och genetik är ett ämne som fokuserar på de evolutionära processer som har format, och formar, vår egen art. Fokus ligger på att förstå människans och hominiders evolution och demografiska historia utifrån ett genetiskt perspektiv och med hjälp av teoretiska och empiriska studier. Dessa studier undersöker människans genom, genetiska variation, egenskaper och evolutionära processer. Även människans interaktioner och co-evolution med andra organismer och fenomen studeras. Ämnet omfamnar humangenetik, populationsgenetik/genomik, beräkningsbiologi, molekylärgenetik, arkeogenetik, och gen-kultur co-evolution. Ämnet har även beröringspunkter mot till medicinsk genetik, paleontologi, arkeologi, antropologi, osteologi och evolutionär lingvistik.

Populationsbiologi, Population Biology (EBC, Inst f ekologi och genetik). TNBIOL17 (för nyantagning se TNBIOL26, Zoologisk bevarandebiologi). Populationsbiologi är studiet av de processer som leder till organismernas anpassning till sin abiotiska och biotiska omvärld. Forskning i populationsbiologi integrerar genetiska, etologiska och ekologiska metoder för att studera hur individvariation, populationsreglering och naturligt urval kan leda till evolutionära förändringar. Forskningen omfattar även tillämpningar inom naturvårdbiologi.

Strukturbiologi, Structural Biology (BMC, Inst f cell- och molekylärbiologi). TNBIOL18. Inom strukturbiologin studeras samband mellan struktur och funktion hos makromolekyler. Konformationen av molekyler och deras komplex bestäms experimentellt framför allt med hjälp av röntgenkristallografi. Dessa resultat kombinerade med olika beräkningsmetoder används sedan för att finna mekanismer för olika processer eller för läkemedelsutveckling. Nya metoder utvecklas också inom både den experimentella och teoretiska delen av strukturbiologin.

Systematik, Systematics (EBC, Inst f organismbiologi). TNBIOL25. Ämnet omfattar systematik med betoning på fylogenetiska och evolutionära frågeställningar på olika taxonomiska nivåer. Vidare ingår beskrivning och analys av biodiversitet och systematik i olika floraområden, molekylära studier av genfylogenier samt datering av och statistisk support för evolutionära träd.

Zooekologi, Animal Ecology (EBC, Inst f ekologi och genetik). TNBIOL21. Zooekologin är den del av ekologin som omfattar djurs omvärldsrelationer. Inom zooekologi studeras hur djurens egenskaper (tillväxt, beteende, genuttryck mm) påverkas av växelverkan inom arten och med andra organismer, samt med miljön (t.ex. klimatförändringar). Inriktningen zooekologi fokuserar på studiet av olika ekologiska och evolutionära processer på samhälls-, populations-, individ- och gen-nivå. Zooekologi omfattar bl.a. studier på livshistorieevolution och avvägningar, fenotypisk plasticitet, beteendeekologi, naturligt och sexuellt urval, könskonflikter, evolution av parningssystem, artbildning och hybridisering, biologisk mångfald, naturvårdsbiologi och teoretisk ekologi. Metoder omfattar studier av djur genom observationer och experiment i fält och på laboratoriet, experimentell evolution, fylogenetiska jämförelser, molekylärgenetik, bioinformatik och teoretisk modellering.

Zoologisk bevarandebiologi, Animal Conservation (EBC, Inst f ekologi och genetik). TNBIOL26. Bevarandebiologi är ett tvärvetenskapligt ämne som studerar spridning, migration, demografi, effektiv populationsstorlek, inavelsdepression och minsta hållbara populationsstorlek hos ovanliga och utrotningshotade arter. Ämnet behandlar fenomen som påverkar bevarande, förlust av, och återställande av biodiversitet och är en vetenskap för att bevara hållbara evolutionära processer som bibehåller genetisk-, population-, art- och ekosystemdiversitet.

Zoologisk utvecklingsbiologi, Animal Development Biology (EBC, Inst f organismbiologi). TNBIOL22. Utvecklingsbiologin behandlar de fysiologiska, morfologiska och molekylära processer och underliggande mekanismer som styr utvecklingen av det befruktade ägget. Till inriktningen hör förutom genetiska och evolutionära även teratologiska aspekter på embryonala orsakssammanhang och reproduktion.

Syfte och mål för utbildning

Övergripande syfte och mål för utbildningen

Utbildningen på forskarnivå ska utveckla de kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning (Högskolelagen, 1992:1434). Högskoleförordningens examensordning (bilaga 2, 1993:100) fastställer de krav som ska uppfyllas för doktorsexamen respektive licentiatexamen (se mall för individuella studieplanen).

Ämnesspecifika mål*

Utgående från den grundläggande utbildningen inom ämnesområdet skall studier på forskarnivå ge kompetens som ligger vid forskningens frontlinjer inom den studerade biologiska inriktningen.

Under utbildningen ska doktoranden genom aktivt deltagande i kurser och utförande av avhandlingsarbete under handledning uppnå en betydande teoretisk ämneskompetens samt omfattande praktisk kompetens i den metodik som är relevant för ämnet.

Den som erhållit doktorsexamen skall kunna självständigt planera och genomföra forskningsprojekt inom ämnet biologi. Förutom i den akademiska miljön skall doktorn kunna svara för forsknings- och utvecklingsarbete inom t.ex. förvaltning och näringsliv. Dessutom ska utbildningen leda till att doktoranden aktivt deltar i den vetenskapliga diskussionen. Doktoranden skall även kunna presentera sina mål och resultat i muntlig och skriftlig form för olika målgrupper på engelska samt, när det gäller svensktalande doktorander, på svenska.

Den som erhållit licentiatexamen skall ha erfarenhet av självständigt forskningsarbete och ha nått den ämnesmässiga och metodologiska kompetens som erfordras för aktivt deltagande i forskningsprojekt inom den valda inriktningen, samt vara kapabel att kritiskt förhålla sig till den vetenskapliga utvecklingen inom ämnet.

Behörighet

Grundläggande behörighet

Grundläggande behörighet till utbildning på forskarnivå regleras i högskoleförordningen enligt följande:

Grundläggande behörighet har den som

har avlagt en examen på avancerad nivå, eller
fullgjort kursfordringar om minst 240 högskolepoäng, varav minst 60 högskolepoäng på avancerad nivå, eller
på något annat sätt inom eller utom landet förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper.

Högskolan får för en enskild sökande medge undantag från kravet på grundläggande behörighet, om det finns särskilda skäl. (7 kap. 39 § HF).

För att den som har fullgjort kursfordringar om minst 240 högskolepoäng (under andra punkten ovan) ska anses behörig vid Uppsala universitet, ska det i de 60 högskolepoängen på avancerad nivå ingå ett självständigt arbete om minst 15 högskolepoäng (AFUU § 2, UFV 2022/729).

Särskild behörighet *

För utbildning på forskarnivå i biologi gäller att den som antas skall ha godkänt resultat på kurser inom relevanta områden omfattande minst 60 högskolepoäng på avancerad nivå. Däri ingår att vara väl förtrogen med teorin inom den aktuella inriktningen genom kurser på avancerad nivå samt att ha genomfört ett examensarbete med relevant inriktning.

Under förutsättning att ovanstående kurskrav är uppfyllda kan den särskilda behörigheten uppnås genom studier vid naturvetenskapliga program (vanligen med inriktning mot biologi), biomedicinarprogram eller civilingenjörsprogram (t.ex. molekylär bioteknik eller bioinformatik). Motsvarande kunskaper kan ha förvärvats på annat sätt inom eller utom landet. Om specifika kurser eller specifik utbildning krävs som förkunskap för en viss doktoranduppgift meddelas detta vid ansökningstillfället.

Utlysning, urval och antagning

Information och utlysning

Antagning ska ske i konkurrens efter öppen annonsering av doktorandplats, med undantag av de fall som anges i 7 kap. 37 § HF. Utlysningen ska vara tillgänglig lokalt och på universitetets webbsida (www.uu.se) minst tre veckor före ansökningstidens utgång och bör ges lämplig nationell och internationell spridning.

Urval

Urval bland sökande ska göras med hänsyn till deras förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. De bedömningsgrunder som tillämpas vid urvalet är:

kunskaper och färdigheter relevanta för avhandlingsarbetet och ämnet/inriktningen
bedömd förmåga till självständigt arbete, exempelvis
- förmåga att formulera och angripa vetenskapliga problem.
- förmåga till skriftlig och muntlig kommunikation
- förmåga till självständig kritisk analys
övriga erfarenheter relevanta för utbildning på forskarnivå, t ex yrkeserfarenhet.

Bedömningsgrunderna kan exempelvis visas genom bilagda handlingar, intervju eller färdighetsprov.

Därutöver görs en bedömning av den sökandes allmänna kompetens och personliga egenskaper, samt samarbetsförmåga. Vid likvärdig bedömning ges företräde till sökande från underrepresenterat juridiskt kön bland de forskarstuderande i ämnet/inriktningen.

Enbart det förhållandet att en sökande bedöms kunna få tidigare utbildning eller yrkesverksamhet tillgodoräknad för utbildningen får inte vid urval ge sökande företräde framför andra sökande (7 kap 41 § HF).

Antagning

Doktorand antas till utbildning på forskarnivå i ett forskarutbildningsämne/inriktning. Antagning av doktorand med heltidsanställning som doktorand vid Uppsala universitet beslutas av prefekten vid institutionen, utom i de fall som preciseras i fakultetens riktlinjer för utbildning på forskarnivå (TEKNAT 2021/301). Antagningar med annan finansieringsform beslutas av fakultetens arbetsutskott efter beredning i forskarutbildningsnämnden.

Utbildningens upplägg och innehåll

Utbildningen omfattar dels kurser och dels forskningsarbete och kan bedrivas i olika former som preciseras i den individuella studieplanen.

Forskningsprojektet ska vara väl avgränsat och ambitionsnivån sättas med hänsyn till såväl examensmål för utbildningen som nettostudietiden (högst 48 månader för doktorsexamen respektive högst 24 månader för licentiatexamen).

Fordringar för doktorsexamen *

För doktorsexamen fordras dels godkända prov på de kurser som ingår i den för varje doktorand fastställda individuella studieplanen, dels godkänt disputationsprov. Utbildningen, som leder till doktorsexamen omfattar 240 högskolepoäng (fyra års heltidsstudier), varav avhandlingsdelen omfattar minst 120 högskolepoäng och kursdelen omfattar minst 40 högskolepoäng.

Fordringar för licentiatexamen *

En etapp i utbildningen på forskarnivå om minst 120 högskolepoäng (två års heltidsstudier), kan avslutas med licentiatexamen. För denna fordras att doktoranden dels har blivit godkänd vid de prov som ingår i etappen, dels har fått en vetenskaplig uppsats som motsvarar studier om minst 60 högskolepoäng godkänd. Kursdelen omfattar minst 20 högskolepoäng.

Handledning

Det är prefektens ansvar att tillgodose att det finns tillräcklig tid för handledning av institutionens doktorander. En doktorand som begär det ska få byta handledare (6 kap 28 § HF).

Individuell studieplan

Huvudhandledare, i samråd med forskarutbildningsansvarig professor, är ansvarig för att ta fram en första individuell studieplan inför antagning. Prefekt fastställer studieplan i samband med antagning. Den individuella studieplanen ska innehålla en tidsplan för doktorandens utbildning, hur handledningen är organiserad samt en beskrivning av de åtaganden som doktoranden och institutionen har under utbildningstiden. I den individuella studieplanen anges även de kurser som ingår i doktorandens utbildning.

Den individuella studieplanen ska revideras minst årligen i samverkan mellan doktoranden och dennes handledare. Revideringen innebär en uppföljning av doktorandens progression i förhållande till examensmålen och tidigare plan, samt planering för fortsatt utbildning.

Kurser

Fakultetgemensamma kurser

Kurs i forskningsetik, med omfattning om minst 2 högskolepoäng och innehåll motsvarande de kurser som tillhandahålls vid fakulteten, ska ingå för licentiat- och doktorsexamen. Det är rekommenderat att introduktionskurs till studier på forskarnivå liksom kurs i vetenskapligt skrivande ingår.

Doktorander som undervisar bör läsa högskolepedagogisk utbildning. Detta anges i den individuella studieplanen, och kan antingen vara ett poängsatt kursmoment eller ske inom ramen för doktorandens institutionstjänstgöring.

Högskolepedagogisk utbildning om 5 veckor motsvarar vid fakulteten 7,5 hp, och kan ingå i forskarutbildningen.

Doktorander som inte har svenska som förstaspråk bör erbjudas grundläggande utbildning i svenska språket. Utbildningen kan vara ett poänggivande kursmoment i forskarutbildningen eller ske inom ramen för doktorandens institutionstjänstgöring.

Ämnesspecifika kurser *

Inom utbildningen på forskarnivå kan det förekomma olika slags kurser, såsom föreläsningar, litteraturstudier, praktiska övningar, fältstudier, etc. Kurserna ska ge bredare insikter i ämnet som komplement till den specialistkompetens som vinns i
forskningsarbetet.

Kursdelen kan bestå av vetenskapliga kurser, metodkurser, litteraturstudier, seminarier, introduktionsuppsats, pedagogisk kurs, exkursioner samt deltagande i internationella workshops och symposier. Kombinationen av dessa skiljer sig mellan inriktningarna, och sammansättningen för varje doktorand fastställs i den individuella studieplanen.

Förutom kurser vid Uppsala universitet (t.ex. BMC Summer School samt EBC:s och fakultetens utbud av doktorandkurser) uppmuntras doktoranderna följa kurser vid andra universitet inom och utom landet.

I vissa fall kan kurser i den grundläggande utbildningen ingå, förutsatt att dessa ej finns bland dem som givit behörighet till utbildningen.

Examinator för kurser

För kurser inom utbildning på forskarnivå är normalt kursansvarig lärare examinator. Prefekt utser examinator för kurs på forskarnivå. Examinators uppgift är endast att bestämma betyg på prov. Huvudhandledaren, i samråd med forskarutbildningsansvarig professor och övriga handledare, avgör vilka kurser och med vilken omfattning (antal högskolepoäng) doktoranden ska få räkna in i sin utbildning på forskarnivå, vilket ska dokumenteras i den individuella studieplanen.

Tillgodoräknande

Att avgöra vilka prov (kurser eller andra moment som genomförs under studietiden inom utbildning på forskarnivå) doktoranden ska få tillgodoräkna i sin utbildning på forskarnivå och med vilken omfattning (antal högskolepoäng), ankommer på huvudhandledaren, i samråd med forskarutbildningsansvarig professor och övriga handledare, vilket ska dokumenteras i den individuella studieplanen. Examinators uppgift är endast att bestämma betyg på prov.

Om tidigare utbildning eller verksamhet (som har genomförts före antagning till utbildning på forskarnivå) ska godtas för tillgodoräknande ska detta prövas (6 kap 8 § HF). Vid fakulteten är forskarutbildningsansvarig professor ansvarig för prövningen.

Avhandling, disputation och licentiatseminarium

Avhandling

Forskningsarbetet ska resultera i en vetenskaplig avhandling som ska försvaras vid en offentlig disputation. Forskningsuppgiften kan utföras såväl enskilt som i samarbete med andra inom eller utom institutionen. Doktoranden ska dock tränas till en självständig forskningsinsats.

Doktorsavhandlingen kan utformas antingen som en monografi, d.v.s. ett enhetligt, sammanhängande vetenskapligt verk, eller som en sammanläggningsavhandling, d.v.s. en sammanläggning av vetenskapliga delarbeten med en sammanfattning av dessa. Avhandlingsarbetet ska motsvara minst 120 högskolepoäng (6 kap. 4-5 §§ HF, samt Bilaga 2, Examensordning). Avhandlingar inom fakulteten ska innehålla en populärvetenskaplig svensk sammanfattning om minst två sidor.

Doktorsavhandlingen ska antingen uppfylla krav som kan ställas för publicering i en internationell vetenskaplig tidskrift med oberoende kvalitetsgranskning, eller utgöra en sammanfattning av vetenskapliga delarbeten med motsvarande kvalitetskrav. Om doktoranden har författat ett delarbete tillsammans med en annan person får det beaktas endast i den mån som den enskilda insatsen kan urskiljas. Detta bör ske genom en beskrivning av doktorandens bidrag i de delarbeten som en sammanläggningsavhandling baserar sig på. Om delar av arbetet tidigare publicerats av doktoranden i licentiatavhandling ska detta tydliggöras.

Licentiatavhandlingen är mindre till omfattningen, men samma kvalitetskrav för ingående delarbeten gäller som för doktorsavhandlingen.

Huvudhandledare ska, i samråd med forskarutbildningsansvarig professor och övriga handledare, bedöma när avhandlingsarbetet fortskridit så långt att tid för disputation resp. licentiatseminarium kan fastställas.

Disputation

Former för disputation och betygsättning av doktorsavhandling regleras i högskoleförordningen och i fakultetens riktlinjer för utbildning på forskarnivå (TEKNAT 2021/301) samt Antagningsordning och föreskrifter för betyg inom utbildning på forskarnivå vid Uppsala universitet (UFV 2022/729).

Doktorsavhandlingen ska försvaras muntligt vid en offentlig disputation. En av fakulteten utsedd betygsnämnd beslutar om betyg för doktorsavhandlingen.

Licentiatseminarium

Fakultetens riktlinjer för utbildning på forskarnivå (TEKNAT 2021/301) sammanfattar regler för licentiatseminarium.

Betyg för licentiatavhandlingen beslutas av forskarutbildningsansvarig professor, eller annan professor som denne delegerar uppgiften till, i samråd med huvudhandledaren och externa granskaren. Den som är huvud- eller biträdande handledare för doktoranden får inte vara examinator.

Examen*

Följande examensbenämningar är fastställda för Biologi och dess inriktningar:

Biologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Ekologisk botanik Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Evolutionär funktionsgenomik Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Evolutionär genetik Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Evolutionär organismbiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Fysiologisk botanik Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Jämförande fysiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Limnologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Mikrobiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen, Teknologie licentiat- och doktorsexamen
Miljötoxikologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Molekylär bioteknik Teknologie licentiat- och doktorsexamen
Molekylär cellbiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen, Teknologie licentiat- och doktorsexamen
Molekylär evolution Filosofie licentiat- och doktorsexamen, Teknologie licentiat- och doktorsexamen
Molekylär immunologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Människans evolution och genetik Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Populationsbiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Strukturbiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen, Teknologie licentiat- och doktorsexamen
Systematik Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Zooekologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Zoologisk bevarandebiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen
Zoologisk utvecklingsbiologi Filosofie licentiat- och doktorsexamen

Den engelska översättningen för båda examina är Degree of Doctor/Licentiate of Philosophy.

I examensbeviset anges såväl ämne som inriktning. Examensbenämning (teknologie respektive filosofie licentiat- och doktorsexamen) ska avgöras av innehållet i utbildningen på forskarnivå och inte av doktorandens examen från behörighetsgivande utbildning. I det fall en doktorand vill ändra sin examensbenämning till annan än den för forskarutbildningsämnet fastställda krävs dispens av fakultetsnämnden (arbetsutskottet). Anhållan om byte av examensbenämning ska ske senast i samband med utseende av opponent och betygsnämnd eller inlämning av avhandling till tryckning, vilketdera av dessa som först inträffar.

Bevis om doktors- och licentiatexamen utfärdas efter ansökan i Ladok.

Regelverk och ansvarsfördelning för utbildningen

Utbildningen på forskarnivå regleras i högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). Dessa kompletteras med följande lokala föreskrifter: Riktlinjer för utbildning på forskarnivå vid Uppsala universitet (UFV 2022/728), Antagningsordning och föreskrifter för betyg inom utbildning på forskarnivå vid Uppsala universitet (UFV 2022/729) och Riktlinjer för utbildning på forskarnivå vid teknisk-naturvetenskapliga fakulteten (TEKNAT 2021/301).

Ansvaret för utbildning på forskarnivå vilar ytterst på konsistoriet och rektor (2 kap. 2-3 §§ HF). Genom delegation har områdesnämnd eller fakultetsnämnd det övergripande ansvaret och tillsynsansvaret medan det löpande ansvaret utövas av den institution där doktoranden är registrerad. Nyckelfunktioner inom utbildning på forskarnivå är prefekt, forskarutbildningsansvarig professor, studierektor på forskarnivå och handledare. Se fakultetens arbetsordning (TEKNAT 2019/177) för beskrivning av roller och ansvar.